391 logiska skolan skyggade man i synnerhet för konsekvenserna av det radikala kravet att låta straffet uteslutande bestämmas av förbrytarens person. Pihlajamäki har uppenbarligen rätt i sitt påstående, att straffrättsteoretikernapåverkades av de politiska realiteterna, när de kombinerade den klassiska och den sociologiska skolans läror till ett praktiskt förverkligbart resultat, då det gällde strafflagstiftningens stränghet och förutsebarhet.'24 Moderata ställningstaganden kunde också vara påkallade av diplomatiska skäl, t.ex. då en ung doktorand slog på trumman för den nya riktningen, och trots den ovan framhållna generationsklyftan saknades det inte doktorander somvisade sympati för den klassiska skolan (Schau; den unge Allan Serlachius). Rent vetenskaplig rivalitet kan å andra sidan ha varit en medverkande faktor vid valet av riktning; t.ex. Goos och Torp tävlade länge omställningen somtongivande auktoritet i den danska straffrättsreformen. 4. Statsrätten under 1800-talet: statsbegreppets utveckling 4.1. Den tyska bakgrunden: från organisk statsrätt till statsrättslig positivism I Tyskland hade det redan under Det heliga tysk-romerska rikets slutskede uppstått en blomstrande riksstatsrätt {ius publicum imperii romano-germanici), somemellertid förlorade hela sitt forskningsobjekt med det gamla rikets undergång år 1806. Riksstatsrätten hade varit en blandning av juridik, statslära och politisk historia, och den moderna, konstitutionella statsrätten anses ha uppkommit först i början av 1800-talet genom uppställandet av kravet på en rättsstat och på en begränsning av statsmakten i förhållande till den enskilda individen.' Den nya, konstitutionella statsrätten var i sin argumenteringfortfarande en blandning av likartad natur somden gamla riksstatsrätten, men skilde sig från denna förutomgenomrättsstatskravet även därigenom, att den av nödtvång behandlade partikulär, delstatlig rätt; det år 1815 grundade tyskaförbundet uppfyllde inte ens blygsamma krav på en statsbildning. En avgörande vändning inom den tyska statsrättsforskningen skedde på 1860-talet, då den konstruktiva riktningens metod togs i bruk; denna riktning inom statsrätten brukar kallas den statsrättsliga positivismen. Statsrättsforskningen fick åter en stabil grundval genomdet tyska rikets grundande år 1871, och den statsrättsliga positivismen kom trots så småningom ökande motstånd att fungera som den grundläggande metoden i det nya kejsardömets statsrätt. I det tidigare 1800-talets konstitutionella statsrätt offrade man ännu mycket '-■* Pihlajamäki, s. 53. ' HRGIV, sp. 1836 f. (M. Stolleis).
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=