21 nerna betydligt vanligare med ett fyrtiotal i Sverige och ett trettiotal i Finland. De svenska justitiematriklarnas förteckningar åren 1902 och 1914 över då levande juris doktorer med godkänd avhandling år 1871-1910 upptar 39 namn, det absoluta antalet måste ha varit något högre. Av de svenska doktorerna hade arton disputerat i Uppsala, tjugo i Lund och en i Stockholm. Avhandlingarna blev talrikare med tiden (fjorton avhandlingar åren 1903-1910).Av de tjugofem godkända doktorsavhandlingarna, som försvarades i Finland åren 1820-1899, är drygt en tredjedel från perioden före år 1870, och avhandlingarna blev också här ännu vanligare i början av 1900-talet (fjorton åren 1900-1910).56 De juridiska författarna tycks tämligen ofta ha hittat en förläggare, även om arbeten på eget förlag inte är helt sällsynta, och många arbeten utgavs »i kommission» hos någon bokhandel. Det viktigaste undantaget gäller doktorsavhandlingarna, somi allmänhet tycks ha bekostats av doktoranderna själva. En systematisk genomgång av litteraturen är inte här möjlig, utan jag nöjer mig med några spridda iakttagelser. I Norge tycks de fåtaliga doktoranderna ha funnit en utgivningskanal i Norsk Retstidende, och t.ex. Francis Hagerups doktorsavhandling publicerades först i tidskriften. Av de norska förlagen var H. Aschehoug &Co. (W. Nygaard) mest intresserad av juridisk litteratur och gav ut bl.a. L. M. B. Auberts »Den norske Obligationsrets specielle Del» samt Francis Fiagerups »Den norske Panteret», »Strafferettens almindelige Del» och »Den norske Straffeproces», medan t.ex. Oscar Platous »Forelassninger over norsk Selskabsret» har uppgiften »I Kommission hos T. O. Brogger» på titelbladet. De danska förlagen tycks ha varit mest skeptiska beträffande den juridiska litteraturen. En säker bestseller somJul. Lassens »Haandbog i Obligationsretten» utkom på Universitetsboghandler G. E. C. Gads förlag, medan flera andra arbeten, t.ex. Carl Torps sak- och straffrättsliga läroböcker, gavs ut »i Kommission» hos Gad och Carl Goos’ föreläsningar i allmän rättslära helt saknar uppgift omförläggare. »Universitetets Fritrykskonto» tycks ha varit en ekonomisk räddningsplanka för mången författare, även då det gällde läroböcker, t.ex. Pfenning Matzens »Forelxsninger over den danske Retshistorie». Även Hans Munch-Petersens »Den danske Civilproces i Hovedtrask» med Gad somförläggare har anmärkningen på titelbladets insida: »Trykt med Bidrag af Universitetets Fritrykskonto». Förläggarna var naturligen främst intresserade av verk med säker åtgång, och i Sverige gav 1900-talets ledande utgivare av juridisk litteratur, P. A. Norstedt &Söners förlag, redan under den här behandlade perioden ut främst praktiskt inriktade arbeten, t.ex. Lars Lindes »Sveriges ekonomirätt» och »Sveriges finansrätt» samt Berndt Hasselrots omfattande kommentar till Handelsbalken. 55 Justitiematrikel 1902, s. 286 ff.; Justitiematrikel 1914, s. 399 ff. 56 Se Mikkola, s. 7; Klinge II, s. 347.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=