20 4. Publikationsverksamheten Då det har påståtts, att den juridiska litteraturen i Sverige under 1800-talet »upplevde en närmast explosionsartad utveckling»,'^^ är detta en iakttagelse, somhar sin giltighet också beträffande de övriga nordiska länderna, men somi första hand gäller århundradets tre sista decennier. Industrialismen, den tekniska utvecklingen och den ökade levnadsstandarden är de yttre faktorer, som inverkade befrämjande även på den rättsvetenskapliga litteraturen. Tryckta läroböcker blev vanliga inomalla undervisningsämnen, och resurserna räckte nu också till för ständigt nya upplagor, somnoterade de allt snabbare och talrikare förändringarna i lagstiftningen. En viktig förutsättning för den rättsvetenskapliga litteraturens blomstring var de allt talrikare juristerna. I Norge ökade juristernas antal med 100 %åren 1844-1888; antalet jurister var år 1844 800, men år 1895 hela 2000.Juristkårens dominans berodde delvis på att konkurrerande utbildningslinjer länge saknades; enligt Slagstad var juristernas andel i förvaltningstjänsterna i Norge ännu 72 % under mellankrigstiden.Antalet jurister i Finland var klart mindre: år 1879 677 och år 1909 1169.'^^ De juridiskafakulteternas studentantal ökade kraftigt under perioden, och t.ex. vid Helsingfors universitet, som vid det förstavärldskrigets utbrott med sina över 200 lärare och 3000 studenter var Nordens största universitet, var den juridiska fakulteten tidvis den största.5° Också i Kristiania steg antalet juris studerande tidvis kraftigt med en topp år 1905 (550, dvs. över 42 % av hela antalet studerande); i allmänhet hade den juridiska fakulteten omkring en femtedel av alla studerande.Å andra sidan kan den obetydliga isländska litteraturen, som dessutom främst vände sig till lekmän, förklaras med det ringa antalet isländska jurister. Från införandet av juridisk ämbetsexamen år 1736 fram till år 1910 hade 173 islänningar avlagt juris kandidatexamen och 36 s.k. dansk examen, av dessa var 72 kandidater och en enda examinatusjuris från perioden 1871-1910.^- Av direkt betydelse för den juridiska litteraturen var det ökade antalet doktorander. I Danmark var uppgången minst märkbar, men under perioden 1871-1910 godkändes 22 doktorsavhandlingar mot 18 under den sexton år längre perioden 1815-1870.53 Antalet doktorsavhandlingar i den juridiska fakulteten var däremot ovanligt lågt i Norge, under hela perioden endast tio, varav en var rent nationalekonomisk.^-* I Sverige och Finland var disputatioModéer, s. 159. Nerbevik, s. 96; Slagstad, Strateger, s. 26. Slagstad, Strateger, s. 279. Kangas, s. 165. Se Klinge II, s. 782 och 796 ff. Amundsen II, s. 5. Agnar Kl. Jönsson, s. XLIXf., 454 ff. och 459. 53 Se Tamm, Retsvidenskaben, s. 254 ff. 5-* Stromo, s. 13 f.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=