377 Krav, der ere blevne en F0lge af visse, dels sociale, dels Natur-Videnskabers epokeg0rende Fremskridt, gennemgå hine Livets umiddelbare Krav en Lutringsproces.» Straffrätten måste ta i beaktande dessa finare nyanserade krav. »Den juridiske Synsvinkel t0r ikke anlegges så snasvert, at den udelukker den konkrete Anvendelse af de i hine möderne Videnskabers Metode og Resultater liggende Oplysningsmidler.» Liksomstraffrätten sedan länge hade erkänt psykologin somsin nödvändiga underbyggnad, så måste också uppkomsten av fysiologin, psykopatologin, psykiatrin och med dessa besläktade vetenskaper å den ena sidan och de sociala vetenskapernas uppblomstring å den andra sidan leda till, inte att straffrätten inskränktes i det område, somden skulle behandla, utan att alla dessa vetenskapers resultat medtogs i den straffrättsliga bedömningen av människornas livsförhållanden.Olrik ansåg det på grund av den senaste utvecklingen vara möjligt att mera allsidigt och ingående analysera avhandlingens tema, tillräkneligheten, då »i Kraft af Nutidens Impulser både Forbrydelsens sociale Betydning og i naturlig Förbindelse dermed hele den subjektive, direkte til Forbryderen og hans personlige Forhold refererede Side af Sagen undergives en skarpere Analyse». Framställningen av den danska doktrinens inställning till straffrättsskolorna kan avslutas med ett referat av de inledande avsnitten i Torps »Den danske Strafferets almindelige Del» (1905), som tidigare publicerats separat, »Om Straffen» (1894). Även i detta arbete visade Torp prov på den realism, som kännetecknade hans privaträttsliga arbeten (ovan 1.1.3.). Niels Lassen konstaterade i sin recension av »Omstraffen», att Torps framställning kännetecknades av »en udprasget Realisme» och att författaren aldrig »fortaber sig ... i ’Begrebsjurisprudents’, men har överalt for 0je, at Retsreglerne ere bestemte til at anvendes ude i Livet». Karakteristiskt för Torps argumentering är hans avståndstagande från Goos’ absoluta vedergällningsteori, som denne hade förespråkat som ett värn mot obegränsade ändamålsenlighetsstraff och obestämda straffdomar: »Vxrnet mod Misbrug af Samfundets Myndighed kan overhovedet ikke soges i Teorier - de ere altid elastiske; det kan kun findes i en given Tids hele Kulturstandpunkt, sa:rlig dens Va;rdsa:ttelse af den personlige Frihed og Sikkerhed. Er denne levende, forer ingen Straffeteori paa dette Punkt ud over rimelige Gramser; er den det ikke, kan enhver Straffeteori benyttes til at forsvare Misbrug af Magten.»-'’'^ Torps inställning till de olika straffteorierna var också närmast eklektisk: alla straffteorierna var ensidiga, därför att de hade »stillet sig den (uloselige) OpOlrik, s. 4 f. Olrik, s. 6. 58 ^iels Lassen, TfR 1895, s. 166. Torp, s. 20 f. OmTorps straffrättsuppfattning, se även Häthén, s. 124 ff.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=