376 gick over på Filosofernes Ha^nder, eller hvor i alt Fald den retslasrde villig lod sig indrullere under den abstrakte Filosofis Fane ...». Det hade inte gått bättre för rättsvetenskapen än för filosofin. Varje forskare konstruerade sitt eget system, med en fullständig systemanarki somföljd. »Over alle disse teoretiske Anmasselser trådte så Livet selv én i Mode med den nogne, bydende Virkelighed. Livet havde ikke boiet sig ind under Konstruktionerne ...». Detta insågs med tiden av rättsvetenskapsmännen, och juridiken höll numera på »at blive social i den Forstand», att man erkände relativiteten i var tids uppfattningar och resultat; man hade fått upp ögonen för rättens nära anslutning till livet, till det existerande samhället med dess institutioner. »Retten er da ikke l<enger en Konstruktion, men en Regulering af visse praktiske Livsforhold.»^- Olrik, somvisserligen kunde nämna också Goos’ definition av straffets ändamål att böja förbrytarens vilja, ställde sig helt främmande för dennes sätt att argumentera: »Hvor liden Sans rober det ikke for Erkjendelsen af de praktiske Livsforhold som Rettens nodvendige Basis, når man tror at kunne lose Vanskelighederne ved at begynde med abstrakte Postulater i Stedet for med selve de Forudsa^tninger og Krav, Samfundslivet frembyder.» Den av Goos med rätta som viktig anförda uppgiften att begränsa statsmakten behövde »ojensynlig ikke hin problematiske Stötte», men måste genomföras på grund av »selve den praktiske Nodvendighed, der fra forst af har skabt den».^^ Den nya uppfattningen av rätten och dess reella betydelse var enligt Olrik ingenstans nödvändigare än just i straffrätten, som måste ta i beaktande hela samhällets intressen och krav, och man måste hela tiden komma ihåg, att den juridiska värderingen inte var allt. De juridiska begrepp, somstraffrätten sysslade med, »ere i og for sig Abstraktioner, der ikke besidde nogen Vxrdi som sådanne, men alene når og forsåvidt de bunde i en rigtig Opfattelse af Forbrydelsen somHandling, alltså somet realt Livsfasnomen i Samfundet ...».^-^ Ett förnyande av straffrätten kunde dock inte ske utan skarpa brytningar. Betecknande för den gamla riktningen var »en afgjort Utilbojelighed til at forandre noget i tilvante Forestillinger og Synsmåder» och för den nya skolan »den hovedkulds Revolteren, der straks tror enhver a^ldre Synkredses Begrjensning og de derved bestemte Begreber tilintetgjorte ved Åbningen af ny, i andre Planer liggende Horisonter». Olrik var inte oroad för de andra vetenskapernas inverkan på juridiken. Kraven på en samhällets intressen beaktande straffrätt hade enligt honom tidigare närmast lett till de drakoniska och absoluta bestämmelserna i äldre tiders strafflagar, eftersom man hade saknat »klar Förståelse af de påg^eldende Forhold» och därför också för samhällets verkliga krav: »Ved at modes med de Olrik, s. 1 f. Olrik, s. 37. Olrik, s. 3 f. 55 Olrik, s. 5.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=