374 hed, om man ikke opfattede og ordnede Institutionen saaledes, at den paa de vedkommendeforskjellige Maader kunde virke mod Maalet».'^° Det är intressant, att 0rsted ännu mot 1800-talets slut kunde fungera som en auktoritet i dansk straffrättsdoktrin trots de många tidsbundna dragen i hans åsikter (se del II, s. 384 ff.)."^* H. C. V. Schau doktorerade i Köpenhamn samma år som Gram med en avhandling om straffets grund och ändamål, ett tema, som ju framtvingade ställningstaganden till den pågående skolstriden. Schau behandlade utförligt »[d]en italienske, positive, kriminalistiske Skole» (s. 179—196), medan den bland tyska kriminalister av v. Liszt representerade riktningen, somenligt författaren i verkligheten stod den italienska skolan nära, endast bestods ett ytligt referat (s. 196). Schau presenterade Lombrosos lära omden födde förbrytaren och hade inga svårigheter att avfärda teorin somobevisad, statistiskt bristfällig m.m. och i sin helhet oriktig, även omdet inte var »Jurisprudensens Sag at faslde Dom i deslige Sporgsmaal»."*^ Ferris teori avvisades främst därför, »at Ferri fjerner den subjektive Tilregnelighed og lader Handlingens objektive Karakter vasre det ene afgorende Kriterium» och för att han endast betonade samhällets krav på skydd »uden at tage Hensyn til Gerningsmandens modstaaende Ret» och införlivade behandlingen av sinnessjuka i straffrätten.Schau kunde inte »tiltra^de den Ensidighed, hvormed den na^nvte Skole hasvder Samfundets Beskyttelsesret paa Individets Bekostning», medan han å andra sidan ansåg det vara »urigtigt at frakende den italienske Skole Fortjeneste ved dens Opfattelse af Forbrydelsen somet socialt Fa;nomen, somet Samfundsonde, hvis Karakter og Betydning belyses ved Kriminalstatistiken, og til hvis Beksempelse Strafferetten bor tage Sociologien i sin Tjeneste».'^'^ Trots detta beröm stod Schau själv närmast på en traditionell ståndpunkt, och han betonade upprepade gånger »Szedelighedsideen» som en grundläggande princip i straffrätten. Även Goos, som ju kom att ta avstånd från den sociologiska straffrättsskolan, presenterade på begäran den nya kriminalistföreningen i »Nordisk Tidsskrift for Fsengselsv^sen og praktisk Strafferet» år 1890. Presentationen, som inleds av den intressanta uppgiften, att av föreningens 357 medlemmar endast fjorton var nordbor (sju i Norge, tre i Sverige, tre i Danmark och en i Finland),'^^ bär prägeln av ett beställningsarbete, och Goos bemödade sig trots sina uppenbara dubier att hitta någonting positivt i den nya föreningens proGram, s. s. 25. ■** Även Hagerup, TfR 1911, s. 120, talade om0rsteds straffrättsliga skrifters »aktuelle Vjerd» och förbluffande nog också om, s. 122, att en »sund, afklaret Humanisme» hade präglat 0rsteds inställning till dödsstraffet! ■*- Schau, s. 179 ff., 185 ff., sammanfattande s. 192 f. Schau, s. 193. Schau, s. 197. Se Schau, s. 3, 5, och 112 ff. Recensenten Eyvind Olrik nämnde, TfR 1890, s. 209, detta som ett exempel, »hvor den teoretiske Höjde har ladet Forf. glemme det praktiske Krav». Goos, Förening, s. 65.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=