373 Terminologin och tankesättet förblev alltså helt traditionella, och resonemanget fördes hela tiden på en rent abstrakt nivå. Goos blev trots stora betänkligheter medlem i den internationella kriminalistföreningen år 1889, men avstod från medlemskapet redan på 1890-talet, och han förblev helt främmande för den danska avdelningen, trots att han accepterade att fungera som ordförande på föreningens första årsmöte år 1900. Goos’ viktigaste tyska meningsfränder var Binding, Bar och Heinrich Lammasch.^"^ Torp å sin sida var såsom nämnt med om att grunda den danska avdelningen av den internationella kriminalistföreningen, och han refererade i »Strafferettens almindelige Del» (1905) utförligt den sociologiska skolans läror. Tamm har i förbigående anmärkt, att Torps insats knappast var banbrytande, då Hagerup redan i en artikel i TfR 1890 uppmärksammat den nya straffrättsriktningen.^^ Såsom nedan skall visas var inte heller Hagerup någon banbrytare i nordiska sammanhang, men Torp var egentligen inte ens någon föregångare i dansk doktrin, i vilken de nya strömningarna uppmärksammats i straffrättsliga avhandlingar sedan slutet av 1880-talet. Samma år, som den internationella kriminalistföreningen grundades, behandlade R. S. Gram i inledningen till sin doktorsavhandling om motivets betydelse tidens straffteorier, och han hänvisade både till Binding och, betydligt oftare och med större sympati, till v. Liszt.Grambörjade med att referera skillnaden mellan de absoluta och de relativa teorierna, och enligt honom var det i samtiden höjt över allt tvivel att straffet hade ett ändamål: »ja Binding drister sig endog til at udtale (omiovrigt ganske med Rette skal staa hen), at ingen endnu har na^gtet, at Straffen har en Formaal».Straffet kunde dock inte motiveras med mer eller mindre abstrakta hänvisningar till ’kategoriska imperativ’ eller ’eviga lagar’. Straffets nytta »er imidlertid og kan ikke vasre den Forsoning af Gud, er og kan ikke vasre den Paagjeldendes Forbedring som en isoleret Samfundstilstanden aldeles ikke vedrorende Kjendsgjerning ...» eller »Fyldestgjorelsen af Samfundets krasnkede sasdelige Folelse», utan nyttan låg endast i samhällets krav på säkerhet: »der straffes for Samfundets Sikkerheds Skyld», eller som man också, »f. Ex. med Binding og Bornemann, kan udtrykke det, der straffes for at haandhasve den sasdelige Lovs Autoritet - kun at disse sidste gjore det hele Standpunkt ganske uklart ved Inblandning af uvedkommende Betragtninger».^^ Uttryckligen åberopande sig på 0rsteds auktoritet, då denne låtit »sin Straffetheori vsere en Förbindelse af flere andre», stannade Gram för en eklektisk teori: om man erkände, att straffinstitutionen på olika sätt kunde tjäna huvudändamålet, tryggandet av samhällets säkerhet, skulle det vara »en stor DumSe närmare Frosell, s. 501 ff. Se Tamm, Retsvidenskaben, s. 221. Tamm, Retsvidenskaben, s. 221 not 94. Se Gram, s. 19-27. Gram, s. 18 f. Gram, s. 23 f.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=