365 Även inomstraffrättsvetenskapen var Hagerup en förespråkare för en omvärdering av traditionella åsikter och metoder. Tillsammans med Bernhard Getz anslöt han sig redan vid föreningens grundande år 1889 till den internationella kriminalistföreningen.6 På det sjunde nordiska juristmötet i Kristiania år 1890 pläderade Hagerup för införandet av villkorliga straffdomar i vissa fall.^ Samma år redogjorde han för den sociologiska riktningens krav i en lång recensionsuppsats i TfR (s. 224-246). Här presenterade Hagerup främst v. Liszts åsikter, i allmänhet utan att kommentera dem.^ Hagerups sympatier syns närmast i kritiken av den klassiska straffrättsskolan och i synnerhet av den tyska spekulativa filosofin, som i presentationen framställs som roten till allt ont inomstraffrättsdoktrinen. Omman enligt Hagerup såg straffet »somet Middel for Samfundet til Bekjxmpelse af Forbrydelser», måste straffets förutsättningar finnas på empirisk väg, medan den spekulativa filosofin hade ersatt »det empiriske Grundlag med den subjektive Tasnknings Abstraktioner». Detta gällde i själva verket alla tyska traditionella straffrättslärda, som hade utgått från »en a priori opstillet Straffetheori», antingen omde somFeuerbach var påverkade av Kant eller om de »som Strafferetsl^ererne efter Aarhundredets Midte har S0get sin videnskabelige Modermelk fra Hegels Filosofi». De relativa straffrättsteorierna var ändå något mera praktiskt inriktade, medan de absoluta teoriena »i Straffen ser et idealt Postulat af selve Verdensordenens Principer».^ I inledningen till uppsatsen framhöll Hagerup anmärkningsvärt nog betydelsen av andra vetenskaper i straffrätten. Kriminalisterna kunde inte lösa sin uppgift endast med juridikens hjälp: »Meget mere forudsastter Opgavens Losning et Studium, hvortil Lasgevidenskab, Psychologi och Socialstatistik (Sociologi) maa levere sit Materiale.» Man träffar på mera bekanta tongångar i slutet av uppsatsen, där Hagerup framhåller, att »Strafferetsvidenskaben ... aldrig [kan] indskrzenke sin Opgave til at blive et Annex til Biologien eller Sociologien». Därför fick den juridiska betraktelsen av förbrytelsen inte vara främmande för kriminalistföreningen. »Ja selv den juridiske Methode, som det efter Iherings Forbillede er bleven Mode at stemple som ’Begrebsjurisprudents’, vil i Verkligheten ikke kunne undvseres selv paa legislatoriske Omraader, men vil blive at tage til Hj^elp ogsaa ved de kriminalpolitiske Ideers Realisation. Själva provet på en legislativ tankes »Modenhed og Gjennemforlighed» låg i möjligheten att ge den ett juridiskt yttryck, »d. e. Muligheden at give den en saadan abstrakt (’begrebsmzessig’) Formuleringat den kan danne en virkelig Rettesnor for Retsanvendelsen». Det visserligen berättigade åtskiljandet av vane- och tillfällighetsförbrytare kunde inte »tilgodegjores for ^ Se Forsman, JFT 1889, s. 20. ^ Hagerup, Straffedomme, särskilt s. 19 f. Om debatterna om villkorlig dom på juristmötena 1890 och 1896, se Häthén, s. 142 f. * Hagerup, TfR 1890, s. 229 ff. ^ Hagerup, TfR 1890, s. 226 f.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=