18 utomi finsk, även i romersk rätt.^^ Något juridiskt arbete på latin hade dock inte publicerats i Norden sedan 1850-talet, och studenternas latinkunskaper hade därigenom betydelse närmast för undervisningen i romersk rätt. Nyare läroböcker innehöll också i allt högre grad översättningar av de romerska begreppen och citaten, och även i undervisningen i romersk rätt använde man sig av källsamlingar i översättning. En viktig moderniseringav studierna i juridikvar, att kvinnor så småningom fick möjlighet att studera vid universiteten. Juridisk ämbetsexamen öppnades för kvinnor i Sverige år 1873, i Danmark år 1875, i Norge år 1884, men i Finland först år 1901, även omdispens tidigare varit möjlig.Detta var dock en halv eftergift, eftersomkvinnor först flera årtionden senare kunde få statstjänster. Detta gällde också professurer. Nordens första kvinnliga jur. dr Elsa Eschelssons av allt att döma frivilliga död år 1911 torde delvis ha berott på de än en gång svikna förhoppningarna att kunna söka en professur. De ständigt återkommande examensreformerna berodde möjligen också på att juristernas monopol på statstjänster inte längre var ohotat. Samhällsvetenskaperna var på frammarsch under senare delen av 1800-talet, och en samhällsvetenskaplig examen kunde medföra kompetens för olika tjänster. I Danmark infördes statsvetenskaplig ämbetsexamen och ekonomisk-statistisk examen år 1892.^* I Norge motsatte sig på 1890-talet den juridiskafakultetens professorer T. Fi. Aschehoug och Bredo Morgenstierne framgångsrikt inrättandet av en professur i sociologi, medan man i Sverige grundade en professur i nationalekonomi och sociologi år 1903.^^ 3. Professorspolitikerna Det av Rune Slagstad använda uttrycket »professorpolitikere»,'^® karakteriserar på ett utmärkt sätt ett ännu under perioden allmänt fenomen i Norden (se även del II, s. 21 ff.), även omdet kanske är skäl att tala omen professorspolitikernas sensommar. Liksom under den föregående perioden var de juridiska professorernas aktivitet kanske något större i Danmark och i Norge än i Sverige. I Danmark var Johannes Nellemann längst minister (1875-1896), men även Carl Goos blev justitieminister för en kortare tid ochJohan Henrik Deuntzer t.o.m. statsminister. I Norge var Fredrik Stang d. ä., somi sin ungdom hade hört till fakulteten, statsminister 1873-1880, och Francis Hagerup var justitieminister Studier 1910, s. 10. DUbeck,l{K 1987,5.41. Se närmare Gunilla Strömholm, s. 90-111. Troels G. Jorgensen, s. 202. Slagstad, Strateger, s. 164 ff. Slagstad, Strateger, s. 118.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=