359 sin rättsencyklopedi, att det, i motsats till »en rxkke nyere lovgivninger», som byggde på romersk rätt och regelmässigt krävde för bundenhet en accept av mottagaren, redan enligt Norske Lov (5-1-1 och 2) var möjligt att grunda förpliktelser genomensidiga förklaringar.^'^ Inte ens avtalsprmcipens giltighet i den romerska rätten förblev obestridd i dansk doktrin. Aagesen hade redan år 1872 ansett, att en anbudsgivare var bunden på grund av »Principet omTro og Loves Ubrodelighed» och den »ved Tilbudet vakte Forventning hos Adressaten», dock med det överraskande och närmast på avtalsteorin byggande tillägget: »... for saa vidt ikke en Tilbagekaldelse naa’r til Adressaten, forend denne har antaget Tilbudet».I Aagesens föreläsningar över romersk privaträtt (1882) dryftades frågan på grund av en blandning av allmänna rättsprinciper och den romerska rättens stadganden. Den något splittrade framställningen beror dock på att Aagesens föreläsningsmanuskript var bristfälligt och hade kompletterats av utgivarna med författarens universitetsprogramfrån åren 1871 och 1872.“^^ På en allmän nivå sköt sig författaren inpå »Samtykketeoriens» olämplighet, då det gällde avtal inter absentes. Det var »en aldeles uberettiget Fiktion», att A:s förklaring ansågs som avgiven först i det ögonblick, då den kommit till B:s kännedom. Argumenteringen byggde vidare på de i dansk doktrin så ofta förekommande påståendena om»Nodvendigheden af, at der i den ekonomiske Virksomhed maa kunne stoles paa Lofter» och att viljeförklaringen måste antas ha hos mottagaren väckt »en Forventning ... om Löftets Opfyldelse, som Hensynet til den ekonomiske Virksomhed fordrer beskyttet».LFtgångspunkten var därefter att undersöka, i vilken mån positiv romersk rätt följde denna allmänna teori, då det gällde avtal mellan frånvarande.^^ Efter en ingående undersökning av de romerska källorna komAagesen till det så att säga önskade resultatet, att man för justiniansk rätts del, kanske med undantag för stipulationstillfällen, »ikke blot paa Tingsrettens, men ogsaa paa Obligationsrettens Omraade maa erkjende, at den retsstiftende Kjasrne i Retshandelen ligger i den enkelte Viljeserklasring, ikke derimod i Samtykket eller consensus». Jul. Lassen propagerade för löftesteorin i en utförlig jämförande och litteraHagerup, s. 72. Aagesen, Bcmx'rkninger, s. 29 f. Detta inkonsekventa tillägg uppmärksammades också av samtiden, och utgivarna av Aagesens romerska privaträtt påpekade, Privatret I, s. 208 notatt författaren senare rättat denna på en feltolkningav den tyska handelslagen och »i hvert Fald efter Forhöidets Natur urigtige Antagelse». ÄvenJul. Lassen, TfR 1888, s. 111 not 13, framhöll, att löftesteorin »er i nyere Tider med udforlig Begrundelse navnlig udviklet af Goos i utrykte Forelazsninger ... omtrent samtidigt Aagesen i Universitetsprogram 1872 ...». Aagesen, Privatret I, s. 203 not Aagesen, Privatret I, s. 204 f. Se Aagesen, Privatret I, s. 207 f. och 212 f. Aagesen, Privatret I, s. 223.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=