347 V2ekker hos Erklasringens Modtager», hade funnit »ivrige Tilhasngere» i Danmark. »Også denne Teori må for at kunne anvendes underkastes Lempninger,» bl.a. genomatt viljeförklaringen blev bindande, endast omden väckte berättigade förväntningar, och inte ens då i alla fall.'^^ Stang påpekade också, att redan 0rsted, som visserligen inte sammanhängande hade behandlat frågan, dock genomflera uttalanden visat, att han intog »det gamle germaniske Standpunkt: Vildfarelsens Betydning beror på, omden har vasret kjendelig eller ikke», och den »for Udenverdenen ukjendelige Vildfarelse er uden al Betydning»."*** Enligt Stang var det den största betänkligheten med både vilje- och tillitsteorin, att båda byggde på »sjaslelige Akter». »Det er indlysende, at Sikkerhed i Handel og Vandel folelig vilde lide, hvis Retsforholdenes Tilvxrelse i na:vnevasrdig Udstrzekning skulde vzere afhasngig af, hvad der skuler sig i et Menneskes Sja:l.» Genomatt däremot knyta rättsverkningarna till någonting yttre och handgripligt, som var tillgängligt för båda parternas undersökning, gav rättsordningen dem en säker utgångspunkt för deras handlande. Viljeförklaringen var ett sådant yttre moment, vars innehåll båda parterna kunde förvissa sig om. Det var nämligen inte rättsordningens uppgift att ensidigt ta ställning för någondera parten, såsom viljeteorin hade gjort till förklararens förmån, tillitsteorin till mottagarens. »Ikke alene historisk, men også legislativt» var viljeförklaringen»det centrale Punkt i Retshandlen». En annan synpunkt ledde till samma resultat. Modern rätt genomsyrades av en strävan att göra omsättningen säker och enkel, även omdetta i en del konkreta fall måste köpas genom uppoffrandet av privata intressen. »Samf^erdselens Sikkerhed» hade på många punkter i rättslivet blivit en princip av oomtvistad betydelse. »Dette er vistnok oprindelig udsprunget af germanistiske Retsforhold, ligesom det Ixnge har havt sin Plads i Handelsretten.» Detta medförde i stor utsträckning, »at det ydre Forhold tillasgges Hovedvasgten, selv omdet sker på Bekostning af Billighed i konkrete Tilfarlde».**^ Nikolaus Gjelsvik, somknappt förlorade mot Stang vid besättandet av professuren, intog i sin skrift den motsatta ståndpunkten till viljeteorins förmån med en inte mindre utförlig argumentering. Tillitsteorin, som av tyskarna kallats »Erklärungstheorie», motiverades med att »udforselseshandlingen» var »det egentlig retsstiftende» och förpliktade sin avgivare enligt den mening, som »en god og förståndig mand» kunde lägga in i förklaringen. En bristande överensstämmelse mellan vilja och handling ignorerades, ominte mottagaren kände eller borde ha känt till den. Redan presentationen av viljeteorin visar på författarens sympatier: »Denna theori siger: Det normale er, at udforselseshandlingen dxkker retshandelsviljen. Dette normale forhold har lovgiveren for oie, naar han erklasrer Stang, s. 35. Omtolkningen av NL, se även Stang, TfR 1905, s. 316. Stang, s. 4. Stang, s. 24 f. Se även Stang, TfR 1905, s. 280 ff.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=