345 med de åsikter, somi Tyskland hävdats av Schlossman, Hartmann och Leonhard och i engelsk doktrin av Pollock och Holland. Hagerups inställning till Jul. Lassens tillitsteori var entydig: teorin representerade inte »noget videnskabeligt Fremskridt» och byggde på ett antagande, som inte var vare sig »dogmatiskt holdbart eller legislativt anbefalelsesvasrdigt». Dessutom gällde teorin bara rättshandlingar, som skapade en förpliktelse (’löften’), och lämnade sak-, familje- och arvsrättsliga, för att inte tala om offentligrättsliga rättshandlingar utanför; Hagerup sade sig dock acceptera Lassens begränsning och endast behandla sådana förpliktande löften.^5 Hagerups utförliga argumentation kan här endast refereras i huvuddrag. Då Jul. Lassen hade anfört DL och NL5-1-1 och 2 somstöd för tillitsteorin, ansåg Hagerup, att Lassen »paa en hoist eiendommelig Maade stiller naturlig Lovfortolkning paa Hovedet». Lassen hade omskrivit lagens regel om att alla avtal skulle hållas såsom de ingåtts till att »alle berettigede Forventninger skulle opfyldes af dem, der objektivt er Aarsag i Forventningen». Detta var en rent godtycklig omtolkning, som inte tog sin utgångspunkt i normalfallet, att vilja och förklaring stämde överens, utan »i det rent patologiske og ... forholdsvis sjeldne Faenomen», att dessa inte sammanföll.Hagerup betvivlade i allmänhet Lassens sätt att tolka lag: »Kristian den femtes Lovbog taaler neppe at veies paa en fin dogmatisk Va^gtskaal, og den historiske Interpretationsmetode vil her i Regien vasre langt sikrere end den rene Ordfortolkning og i alle Tilfaelde et nodvendigt Supplement til denne.»^^ Uttalandet visar, att skillnaden mellan den subjektiva och den objektiva lagtolkningen kunde ha praktisk betydelse (se även ovan 1.4.2.). Hagerups kritik gick i det följande ut på att påvisa inkonsekvenser i Jul. Lassens tillitsteori. Det var enligt Hagerup t.ex. omöjligt att med hjälp av tillitsteorin förklara, varför »det ved kompulsiv Tvang fremkaldte Lofte» inte var bindande ens då mottagaren var i god tro.^® Minderårigas befrielse från sina ingångna förpliktelser kunde inte heller baseras på tillitsteorin, men i detta fall hade Lassen varit tvungen att böja sig för den positiva rätten, och han hänvisade också till »Hensynet til Omsorgen for de Umyndiges Tarv». Enligt Hagerup var det dock obegripligt, varför denna omsorg inte utsträcktes till dem sompå grund av sinnessjukdom inte kunde tillvarata sina intressen, och hans resonemang utmynnade i en bredsida: Jul. Lassens lära om sinnessjukas löften visade klarast, »hvorledes Forf.s hele Retshandelsteorie er opbygget ikke paa Realiteter, men paa Forestillinger».^^ Hagerups egen teori om viljeHagerup, TfR 1894, s. 38 f., s. 41 och not 1. Den i alla biografier och även för Landsherg obekante Schlofimann hade skrivit en monografi »Der Vertrag» (1876). Hagerup, TfR 1894, s. 41 f. Hagerup, TfR 1894, s. 43. Hagerup, TfR 1894, s. 41 f. Hagerup, TfR 1894, s. 45. Hagerup, TfR 1894, s. 47.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=