342 Niels Lassen påpekade, att han för sin del i det stora hela godkände de resultat, somJul. Lassen kommit till, »men med Sikkerhed tor jeg ikke udtale mig, og somDommer forbeholder jeg mig i enhver Henseende frie Haender».^^ Niels Lassen framhöll också det tvivelaktiga i, att man i en läro- och handbok framställdepersonliga teorier somgällande rätt. Då läget i dansk rätt var så obestämt, kunde man ge upphov till missförstånd genom att påstå, att dansk rätt byggde på tillitsteorin. Niels Lassen beklagade sig också över de fraser om berättigade förväntningar, somhan som censor tidigare fått bekanta sig med i examenssvaren. Situationen hade inte förbättrats med tiden; »Nu ere Stikordene tra^ngte ind i den civile Retspleje, og man maa opleve at se unge Sagforere spille Boldt med de Vakte Forventninger’, idet der kun strides om, hvorvidt disse Forventninger nu ogsaa kunne betegnes som’berettigede’, men uden at yde noget reelt Bidrag til Droftelsen af det foreliggende Sporgsmaal.» Niels Lassen hoppades, att Jul. Lassen »vilde bidrage Sit til at afskaffe dette Uvsesen» genom att inskärpa på sina föreläsningar, att principen om »Tro og Loves Ubrodelighed» och om»Retsbeskyttelse for berettigede Forventninger» endast var »korte sammenfattende Udtryk for et Synspunkt», somnog kunde tillämpas vid lösandet av många fall, men somändå endast var en av flera olika synpunkter, och att det på grund av lagstiftningens tystnad också var en öppen fråga, vilken vikt man kunde lägga på denna synpunkt.’^ Niels Lassen hade en meningsfrände i Viggo Bentzon, och han hänvisade till dennes recension av Jul. Lassens bok, i vilken Bentzon hade påstått, att problemen måste »loses ud fra en Betragtning af hvad det praktiske Retsliv fordrer».^"^ Bentzon konstaterade här, att tillitsprincipen »kun gav en ringe positiv Vejledning, idet det i Hovedsagen er en elastisk Form, der kan slutte om nassten ethvert Indhold», men att den hade haft »den vigtige historiske Mission, at frigjore Kontraktsla^ren fra at soge efter Loftegiverens Vilje» och därigenom givit doktrin och rättspraxis fria händer. Bentzon framhöll, att »Princippet om Tro og Love» inte var någon gällande rättsregel. »Det er et Systembegreb, en Generalisation, som udtrykker noget Karakteristisk ved Retshandelens retsstiftende Evne, men ikke videre.»-^ Bentzon återkom till frågan i sin lärobok »Almindelig Retslxre» (1904), i vilken han klart godkände tillitsteorin, som hade »sejret i möderne dansk Retsvidenskab». Tillitsteorins förespråkare hade märkt, »at Loftemodtagerne kom til kort og at den fornodne Tryghed i Samhandlen ikke opnaaedes» genom den traditionella viljeteorin. Den nya principen om »Tro og Loves Ubrodelighed» och »den juridisk berettigede Forventning» var jämfört med läran om bristande vilja »et afgorende Fremskridt; det gav bedre praktiske Niels Lassen, UfR 1893, s. 268 ff. 22 Niels Lassen, UfR 1893, s. 271 ff. 2'* Niels Lassen, UfR 1893, s. 267. 22 Bentzon, UfR 1893, s. 111 f.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=