341 Niels Lassens kritik gällde för det första användandet av en ny, föga lämplig benämning för en redan tidigare accepterad princip, men år 1893 betvivlade han i recensionsuppsatsen »En lille kritisk Randbemserkning til Professor, Dr. Jul. Lassens ’Haandbog i Obligationsretten. Almindelig Del’» det lämpliga överhuvudtaget med en allmän princip. Niels Lassen hänvisade till sin tidigare kritik av »Principet omTro og Love» eller »Principet omRetsbeskyttelse for de berettigede Forventninger», och han sade sig främst ha tagit avstånd från att det i Jul. Lassens framställning hade sett ut, »som om hint Princip af ham opstilledes som et ethisk Postulat, som et Axiom, ud fra hvilket man ved en simpel Deduktion skulde lose de enkelte sig frembydende Problemer». Kritinu särskilt Jul. Lassens tvärsäkra påstående: »den danske Rets Lofteprincip er ikke Villiesdogmet, men Principet omTro og Loves Ubrodelighed»; Jul. Lassen hade nämligen tolkat DL 5-1-1 och 2 så, att dessa skulle vara uttryck för tillitsprincipen.^o Niels Lassen påpekade, att det för det första knappast fanns någon rättsordning, som innehöll ett rent uttryck för någondera principen; Jul. Lassen hade själv medgivit, att den romerska rätten inte konsekvent följde viljeteorin. Det var klart, att dansk rätt lika litet konsekvent följde tillitsteorin. Niels Lassen sade sig »naesten fristes til med en lille Overdrivelse at sige, at de eneste positive Bestemmelser vi have i Emnet», nämligen omyndighetsreglerna och regeln om ogiltighet på grund av tvång i DL 5-1-4, närmast var uttryck för viljeteorin, »thi jeg er med Professor Bentzon enig i, at der Intet kan stöttes paa D. L. 5-1-1 og 2, hverken i den ene eller anden Retning».^’ En konsekvent genomförd tillitsteori skulle enligt Niels Lassen ha lett till ensidighet. Visserligen måste man kunna lita på löften, vilket dansk doktrin så förtjänstfullt hade framhållit, men å andra sidan måste man i många fall skydda viljeförklararen, t.ex. på grund av dennes omyndighet, sinnessjukdom, ålderdomssvaghet och bristande språkkunskaper eller bildning. Om man ensidigt lade vikten på motpartens goda tro, »udsatte man sig i Virkeligheden for at arbejde Uhaederligheden i Hxnde», redan därför, att det ofta kunde lyckas motparten »at skaffe sig et falsk Skin af god Tro». »Ikkun ved en Afvejelse af de ... krydsende Hensyn, hvortil der da kan slutte sig en Mangfoldighed af Sidebetragtninger, kan Lösningen af de forskjellige Problemer ske, og her er det ingenlunde paa Forhaand saa aldeles givet, at Forventningsprincipet har en saadan Over\"a:gt, som Prof. Lassen forudsa^tter, eller at Retsreglerne overhovedet lade sig tegne med saa skarpe Konturer, somhan antager. Det kan jo nemlig ikke skjules, at Styrkegraden af de omtalte hinanden krydsende Flensyn ingenlunde er konstant, men i Livet vexler i det Uendelige.» ken gällde Niels Lassen, UfR 1893, s. 267 f. Niels Lassen,\J{V^ 1893, s. 268. Bentzon påstod dock senare, s. 324 f., att lagstiftaren inte hade stadfäst någon teori i DL, men att »Ordene peger n;ermest i Retning af den saakaldte ErkljEringsteori ...».
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=