16 examensämnena »rättshistoria, juridisk encyklopedi med internationell privaträtt, romersk rätt, nationalekonomi, finansrätt, statsrätt med folkrätt, civilrätt, speciell privaträtt, straffrätt, förvaltningsrätt och processrätt». Den studerande hade »rätt att utesluta ettdera af ämnena romersk rätt och nationalekonomi».22 Liksomi Danmark infördes »en propedeutisk kurs i civilrätt och de viktigaste därmed sammanhängande delarna af processrätten äfvensomstraffrättens allmänna grunder».23 Kansliexamen, somkunde avläggas på fyra terminer, innehöll »Nationalekonomi, juridisk encyklopedi, statsrätt, förvaltningsrätt, finansrätt» och »hufvudgrunderna» av civil-, straff- och processrätten.2^ Stadgan gällde fakulteterna i både Uppsala och Lund, men kursfordringarna varierade betydligt. Fordringarna var kanske något lättare eller flexiblare i Lund, och inte oväntat favoriserades i båda fakulteterna i någon mån de egna professorernas produktion.25 I synnerhet i Uppsala var inslaget av nordisk litteratur anmärkningsvärt stort (se II). I Finland byggde studierna i juridik sedan förordningen av år 1817 på en sträng linjeindelning, somförutsatte redan i studiernas början av den blivande juristen ett val mellan den akademiska banan, dvs. juris utriusque kandidatexamen, och den praktiska banan, i vilket fall man dessutom måste välja mellan domarexamen (senare rättsexamen) och kameralexamen (senare högre förvaltningsexamen). Detta systemförblev i kraft framtill självständighetstiden, men åren 1871-1894 var det möjligt att avlägga en allmän rättsexamen, som medförde kompetens till alla juristtjänster, till vilka också en juris kandidat naturligtvis ägde kompetens.26 Juris utriusque kandidatexamen blev allt mera en mellanexamen för blivande doktorander och kommed tiden att omvandlas till en juris licentiatexamen (se del IV). De kejserliga kungörelserna omjuridiska examina 15.8.1894 var i kraft till periodens slut, och fakultetens regelbundet utkommande studiehandbok innehöll närmare uppgifter om examinas innehåll. Examensämnena var desamma för rättsexamen och kandidatexamen, men med mera omfattande litteraturkrav för den sistnämnda. Enligt studiehandboken 1901 kunde man efter avlagda preliminära examina i nordisk historia och filosofi börja tentera de juridiska ämnena: civilrätt, civilprocessrätt och romersk rätt, kriminallagfarenhet (i vilken straffprocessen ingick) och rättshistoria, ekonomisk rätt och nationalekonomi och slutligen kameral- och politilagfarenhet samt statsrätt.27 Både ämnena och den delvis ålderdomliga terminologin förändrades redan under 1900Se Studiehandbok, Uppsala 1904, s. 10, 17 och 23 ff.; Malmström, s. 37. Se Studiehandbok, Uppsala 1904, s. 11. Se Studiehandbok, Uppsala 1904, s. 21 och 27 f. Se Studiehandbok, Uppsala 1904, s. 29 ff. och Studiehandbok, Lund 1904, s. 27 ff. 26 F 30.5.1871/17 och kungörelserna 15.8.1894/35; se även Klinge II, s. 348 f. 22 Se Studier 1901, s. 3 och s. 14 ff. En överblick över de finländska examina ur svenskt perspektiv skrevs av Björling, TfR1900, s. 149-160 och 387.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=