337 såsom divergens mellan vilja och förklaring vid rättshandlingar på förmögenhetsrättens område» (1931). af Hällströmkonstaterade redan i inledningen, att viljeteorin hade varit härskande i Finland, medan han i en kompakt fotnot redogjorde för den övriga nordiska doktrinen, i vilken tillitsläranenligt honom hade härskat redan pä 1800-talet.^ af Hällströms utredning bildar utgångspunkten för detta referat av vilje- och tillitsteoriernas utveckling i nordisk doktrin, samtidigt som jag utgående frän några författare i varje land mera utförligt redogör för argumenteringen för de olika teorierna. I sin »Vilje og Erklasring» (1905), somJul. Lassen skrev för att bemöta »adskillig Modsigelse og Kritik», sade sig författaren beteckna tillitsteorin »for Kortheds Skyld som min Teori», även omhan själv omedelbart tillfogade, att beteckningen inte var korrekt, dä lärans allmänna riktlinjer redan tidigare hade dragits upp i Carl Goos’ och Andreas Aagesens »Undersogelser omdet baerende Princip for Tilsagns bindende Kraft», och läran senare närmare utformats av Anders Evaldsen.^ Lassens benämning av teorin kan ändå betecknas somrelevant, eftersomjust han hade gjort sä mycket för lärans spridning även i de övriga nordiska länderna. Det finns en klar linje frän Aagesens och Evaldsens föreläsningar frän 1870talet fram till framställningen i den senare delen av Goos’ rättslära pä 1890talet; man bör dock komma ihåg, att Goos själv varit med om att utforma tillitsteorin i sina föreläsningar sedan 1860-talet. Dessa författares argument mot viljeteorin är sä likartade, att jag här kan nöja mig med en gemensam sammanfattning. Dä de nämnda författarna försvarade tillitsteorin, återkom ständigt samma argument: »Principet omTro og Loves Ubrodelighed», »Samhandelens Tarv», somkrävde en allmän säkerhet i näringslivet, och det faktum, att löftet hade framkallat »en grundet Forventning hos Loftemodtageren».^ Goos’ framställning skiljer sig frän Aagesens och Evaldsens genombetonandet, att den praktiskt försvarbara lösningen i en del fall inte kunde bygga pä en deduktion. Dä det var fråga om de subjektiva betingelserna för verkningarna av en viljeförklaring, kunde åsidosättandet av förklararens bundenhet i vissa fall inte bero pä »en logisk deduktion, men paa, omdet ledende Princip förlänger eller tilsteder en saadan Tilsides^ettelse». Rättsordningen kunde i vissa fall upphäva den förklarandes förpliktelse, »men der er aldrig Sporgsmaal om en logisk Nodvendighed herfor». Man kunde antingen upprätthålla löftesavgivarens bundenhet eller i vissa fall åsidosätta löftesmottagarens goda tro, men: »Mellemdisse to Tilfaslde kan ingen Graense dragés efter logiske Skjelnemasrker».^ ^ af Hällström, s. 16 och s. 16 not 41. ^ Jul. Lassen, Vilje, s. 3. ^ Aagesen, Bemtcrkninger, s. 31 och not Aagesen, s. 569; Evaldscn, s. 41 f. och 45; Goos II, s. 323 och 326. ’ Goos II, s. 323 f. Se dock också Evaldscn, som, s. 50, kunde betona betydelsen av de konkreta omständigheterna. 23
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=