335 periodens nordiska författare uttryckligen tog ställning för en helt subjektiv lagtolkningslära efter en genomgång av de olika teorierna. Bentzons nya teori kan karakteriseras som en från lagtexten utgående teleologisk metod, en metod som inte saknade anhängare i Norden. Redan Goos och Deuntzer hade förespråkat en i praktiken likartad metod, men de hade i sista hand anknytit den till lagtextens helgd eller till lagstiftarens vilja, medan Bentzon tog steget fullt ut och helt avvisade de traditionella teoriernas motiveringar. Julian Serlachius, somi många avseendenvar Bentzons motpol, byggde i själva verket sina undersökningar över 1734 års lag på denna ändamålsenlighetsmetod, som dock ofta kamouflerades med uttryck som »begreppsenlighet», »logisk konsekvens» osv. Det verkligt nya i Bentzons tolkningslära var dess uttryckligt deskriptiva natur jämfört med tidigare, normativa teorier, men också Stang hade redan på 1890-talet framfört deskriptiva tankegångar. I inledningen av detta avsnitt ifrågasattes det meningsfulla med en uppdelning av lagtolkningslärorna i subjektiva och objektiva, och en del nordiska författares teorier framstår som hybrider, vilka svårligen kan inordnas under någondera rubriken. Trots alla, ofta praktiskt betingade reservationer mot en alltför ensidig teori saknade dock ett ställningstagande för någondera tolkningsläran inte helt betydelse, t.ex. då det gällde användandet av de gamla lagböckerna somstöd för vilje- respektive tillitsteorin (nedan 2.1.). 2. Privaträtt: avtalsrättsliga problem Lagen om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område (Avtalslagen), antagen i Sverige år 1915, i Danmark år 1917, i Finland år 1929 och på Island år 1936, hör till de viktigaste resultaten av det på 1870-talet inledda nordiska lagstiftningssamarbetet. Avtalslagen, somföregåtts av decennielånga debatter, hör till de rättsområden, inomvilka nordisk rätt och doktrin klarast profilerade sig i förhållande till den tyska pandekträtten och BGB. Vid utvecklandet av förmögenhetsavtalsrätten hamnade de danska juristerna ofta i en medveten motsatsställning till förhärskande tysk doktrin, om också de danska lösningarna ofta liknade minoritetens ställningstaganden i Tyskland. Av de talrika debatterna på rättshandlingslärans område behandlas här dels kampen mellan vilje- och tillitsteorins anhängare, dels åsikterna omden närbesläktade frågan omavtalsteorins respektive löftesteorins företräden. Något förenklande kunde man säga, att vilje- och avtalsteorierna representerade traditionell pandekträtt, tillits- och löftesteorierna moderna marknadsanpassade lösningar. Debatten har ett intresse också därför, att man samtidigt ofta tog ställning till den romerska förmögenhetsrättens aktuella betydelse.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=