331 fuldud at vasre sand», betonade han samtidigt, att den endast var »en Arbejdshypotese, der tilbydes praktiske Jurister og Videnskabsm^end til induktivdeduktiv Efterprovelse».^*^ Bentzon konstaterade, att den subjektiva teorinvar den äldre och att teorin i Tyskland hade hyllats av bl.a. Thibaut och på senare tider av Savigny och Windscheid samt i Danmark av A. W. Scheel och F. T. J. Gram(del II, s. 345 Trots att den subjektiva teorins anhängare ansåg tolkarens enda uppgift vara att hitta lagstiftarens vilja, vid behov genomatt avvika från lagens ordalydelse, var det dock ett faktum, att man i många fall inte kunde finna någon lagstiftarvilja eller att det överhuvudtaget aldrig hade existerat någon bestämd eller enig vilja. Det andra ofta framförda argumentet mot den subjektiva teorin var det principiella kravet på att man måste fästa vikten vid den tanke, somuttrycktes i lagen oberoende av om den motsvarade lagstiftarens vilja.Bentzon framhöll för dansk rätts del också, att det under enväldet, »der udovede eller dog forestillede at udove en personlig Lovgivning» var möjligt att hitta en individuell lagstiftarvilja, men att lagstiftningen efter år 1849 ofta baserade sig på kompromisser »mellem stridende Anskuelser og Interesser» och att föreställningen om»den failles Lovgivervilje» lätt blev en ren fiktion.Avsärskilt intresse är Bentzons kritik av den av den subjektiva teorins anhängare företagna tolkningen efter »Lovgiverens formodede Vilje», somvisserligen enligt honom ofta förde fram till den enligt tolkarens och samtidens uppfattning nyttigaste lösningen: »Man gor nemlig ikke Alvor af at efterforske, hvad der kan antages at have vjcret den eller de konkrete Lovgiveres saeregne - hyppig ufuldkomne- Mening. Man former sig den for ens möderne Opfattelse ideale Lovgiver, der er udrustet med usvikelig Logik og Konsekvens i Tanke og Sprog, som kender al Ret og alle Samfundstilstande paa Lovens Tid og tidligere, og som har den bedste Vilje og Evne til at give den fornuftigste Regel. Trots kritik visade Bentzon mera förståelse för de objektivateorierna, vilka i Danmark först hade »skarpsindigt og indgaaende» framförts av C. F. Lassen, medan 0rsteds hållning varit mera vacklande.^'^ Även Goos hade anslutit sig till den objektiva teorin, men han hörde tillsammans med Adolf Merkel till de författare, somtagit »mindst Afstand fra Lovgiverviljen somFortolkningshenGoos’ objektiva teori omatt »Lovords-Grasnsen» var en oöverskridett steg i rätt riktning: »Respekten for Lovordene er 619 syn». bar ramför tolkningen var Bentzon, s. 208 f. Bentzon, s. 2\0 not Bentzon, s. 210 ff. och s. 215. Bentzon, s. 219 f. Bentzon, s. 240. Bentzon, s. 230 f. Bentzon, s. 223. 616 618 619
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=