328 affattning», men då lagen blev äldre, fick dessa åsikter allt mindre betydelse, och man måste i stället ta hänsyn till prejudikat och faktisk tillämpning. Det allmänna rättsmedvetandet hade nämligen vid lagens tillkomst främst kommit till uttryck hos lagstiftaren, men aktualiserades senare framför allt av domstolarna: »och då lagen städse är de lefvandes lag eller en lag för de lefnadsförhållanden, som då bestå, måste den i hvarje tid tolkas efter den tidens rättsmedvetande, ej efter en förgången tids». Enligt Reuterskiöld var »den lag den bästa, somär så skrifven, att den utan väsentligare eller oftare förekommande textändringar kan anpassas efter tidernas omskiftning»; somexempel nämnde han 1809 års Regeringsform.601 De finländska författarna tog inte explicit ställning till de olika lagtolkningsteorierna. Montgomery nämnde inte meningsskiljaktigheterna, trots att Thöl och Stobbe av hans flitigast använda auktoriteter godkände den objektiva tolkningsmetoden. Montgomery tycks själv ha varit anhängare av en subjektiv tolkningsmetod, och han konstaterade, att »lagens ord endast såsom uttryck för lagstiftarens vilja utgöra rättssatsen» och att målet för all tolkning var »ett och detsamma: atj; för användningen på rättsliga fakta klargöra lagstiftarens i rättssatsen nedlagda vilja och mening». Detta betydde, att omdet i lagen förekom sådana ord, som »påtagligen bortskymma eller förvränga lagstiftarens verkliga, af andra textställen framgående, (kurs. här) vilja», så borde man kunna anse dessa »såsom i verkligheten icke uttalade och för uppfattningen af lagens innehåll ersättas af sådana som uttrycka lagstiftarens sanna tanke och vilja». Med dessa uttalanden framstod Montgomery som en förespråkare för en subjektiv lagtolkning, och han hänvisade för avsnittets del till Wächter och Unger, som var anhängare av denna lära.^°^ I själva verket framlade Montgomery också åsikter, som visade, att han kände sig i hög grad bunden av lagens ordalydelse. Rena redaktionsfel fick rättas endast omde blev uppenbara vid en jämförelse med övriga delar av lagtexten eller andra lagar. Omdäremot »grunderna för att lagrummets lydelse icke vore den af lagstiftaren verkligen åsyftade måste hämtas ur omständigheter utomsjälva lagen, t.ex. ur förhandlingar, somföregått lagens stiftande», så fick man inte använda en förbättrande tolkning. Trots att ett redaktionsfel kunde säkerställas, var förhållandet det, att lagstiftaren »icke kunde anses hafva med sin vilja omfattat lagställets innehåll», men inte heller kunde den verkliga viljan få kraft av lag »af det skäl att denna åter inte uttalats i form af lag och såsom sådan promulgerats».^°'^ Trots att lagstiftarens verkliga tanke borde vara bestämmande för tolkningen, »emedan Reuterskiöld, s. 150 f. Montgomery, s. 84 f. Montgomery, s. 84 not 1. Montgomery, s. 84 f. 601 602 603 604
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=