327 kunde »dog aldrig tillasgges gyldighed ud over eller i strid med, hvad der kan ansees for at vxre kommen til udtryk i loven selv (’motiverne er ikke lov’)». En tolkning av den enskilda lagtexten var dock endast ett förberedande steg i rättsvetenskapens huvuduppgift att omforma rättsstoffet till rättsbegrepp och bilda ett systemav dessa. 596 I den sparsamma rättsteoretiska litteraturen i Sverige ingår dock periodens enda monografi omtolkningsläran, Reuterskiölds ovan nämnda arbete. Reuterskiöld inledde med att utförligt presentera den tyska debatten (s. 3—26), och han konstaterade också, att det hade uppstått olika varianter av den objektiva Han konkretiserade skillnaden mellan teorierna så, att den subjektiva tolkningsläran frågade efter, vad lagstiftaren vid kungörelsetidpunkten hade velat och avsett, medan den objektiva läran ansåg, att lagstiftaren velat just det, sommedborgarna verkligen hittade i lagen. Enligt Reuterskiöld var dessa åsikter dock inte så oförenliga, somdet ofta hade verkat.Man kunde endast beakta lagstiftarens lagliga vilja, dvs. lagstiftaren hade endast velat lagorden. Han kunde nog ha synpunkter och önskemål beträffande användningen, men dessa var inte obetingat auktoritativa, om de inte uttryckts i lagform. Vad orden verkligen sade måste av andra avgöras genom en tolkning, sominte var bunden av lagstiftarens avsikter eller förutsättningar. Lagstiftaren uppträdde endast som ett organ för det allmänna rättsmedvetandet, och lagen var i mindre grad ett verk av lagstiftaren än en produkt av det vid lagens utfärdande allmänna rättsmedvetandet. Lagstiftningsorganens åsikter saknade dock inte betydelse för tolkningen, och tolkaren måste akta sig för att skjuta det allmänna rättsmedvetandet åt sidan till förmån för sina personliga åsikter. Reuterskiöld tog i sin rättsencyklopedi (1908-1912) ännu klarare ställning för en objektiv lagtolkning. I den använda litteraturen ingick nu också Viggo Bentzons »Retskilderne» (nedan), vilket kom till synes redan i Reuterskiölds påpekande av svårigheterna att någonsin exakt kunna fastställa lagstiftarens mening: »— hvems af de vid lagstiftningen medverkande personerna åsikt är den afgörande?» Dessutom måste man beakta, att lagstiftarens »vilja blifvit uteslutande fixerad i lagtexten» och att hans eventuella andra önskningar »just genomuteblifvandet af verklig objektivering icke få identifieras med det verksamma organets». Detta hindrade inte, »att i ovissa fall stor vikt bör fästas vid de personers meningar, somfaktiskt visat sig vara bestämmande för lagtextens 598 teorin. Hagerup, s. 35 f. Hagerup, s. 37. Reuterskiöld, Rechtsauslegung, s. 24 ff. — Kreiiger nämnde i sin artikel omlagtolkningen inte de olika tolkningsteorierna, och han gav själv uttryck för en oreflekterad subjektiv teori: »det är i första rummet lagstiftarens mening, som man söker utleta» (NaumT 1886, s. 577). Reuterskiöld, Rechtsauslegung, s. 63. Reuterskiöld, Rechtsauslegung, s. 65 f. 596 598 599 600
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=