326 (både samtida och äldre), tid och plats för lagens utfärdande (Kristian V:s lagböcker kunde inte tolkas lika strängt somt.ex. den nya firmalagen), de livsförhållanden på vilka lagen skulle inverka osv. »Også Lovens ’Motiver’ benyttes af alle Fortolkere, uagtet den nyere Retnings Tilhasngere delvis bestrider deres Anvendelighed.» I verkligheten var också alla lagtolkare eniga om, »at man i en Lov kan indlasgge Regler for Tilfjelde som ’Lovgiveren’ bevislig ikke [kan] ha tasnkt på», och emellanåt blev det innehåll, »der således indlasgges i Loven», mycket komplicerat. En tidigare uppfattning (bl.a. Brinz, Pandecten) skilde mellan lagen och det, som man genom tolkning inlade i den. I nyare tid var man däremot enig omteorin, att lagtolkningen inte kunde »gå ud på at finde noget, der ligger udenfor Loven, men at på den anden Side Loven virkelig föreskriver alt, hvad en rigtig Fortolkning udbringer af den». Stang återkomi förbigående till lagtolkningsteorierna i artikeln »Viljesdogmet» (TfR 1905), somredan enligt rubriken främst behandlade striden mellan vilje- och tillits- eller förklaringsteorierna. Stang framhöll sambandet mellan viljeteorin och den subjektiva tolkningsteorin, då båda fäste vikten vid, inte vad lagstiftaren eller viljeförklararen hade sagt, »men hvad han vilde sagt». Det var nu naturligt för förklaringsteorins anhängare Stang att helt ta avstånd från den subjektiva lagtolkningsläran. Denna var »vel paa det n^ermeste opgivet», eftersom det blivit »aabenbart umuligt» att hitta lagstiftarens mening, »naar Lovgiveren, saaledes som Tilfa^ldet er under Nutidens Statsforhold, spalter sig i en R^ekke lovgivende Faktorer».Enligt Stang avskar en subjektiv tolkning alla reella avgöranden och gav inte utrymme för hänsyn, »somer de ledende ved möderne Fortolkning: 0nsket om at finde den hensigtsm^essigste og mest praktiske Lösning». Uttalandet framhölls senare av Bentzon, somdock inte beaktade, att Stang i detta sammanhang endast talade omtolkning av viljeförklaringar. Hagerups korta presentation av lagtolkningsläran (s. 35-37) i »Retsencyclop^edi» är dels en blandning av synpunkter hämtade från främst den subjektiva, men också den objektiva teorin, dels ett uttryck för den konstruktiva metoden. Då lagtexten var oklar, var det juristens uppgift att försöka reda ut, »hvad der maa antages at vasre lovgiverens förnuftige formaal for retsregelen», ty liksom »oiemedet er den drivende kraft i retsreglernes frembringelse, saaledes er det ogsaa den vigtigste ledetraad ved deres fortolkning». Det var därför ofta nödvändigt, att undersöka ett stadgandes »historiske forudsastninger og de overveielser, der er gaaet forud for dets tilblivelse (lovens forarbeider)». Om texten var gammal, som t.ex. i NL, var en historisk tolkning särskilt viktig. Men de historiska förutsättningar och de överväganden, som lett till lagen, 5^- Stang, s. 30 f. och s. 31 not 1. 593 Stang, TfR 1905, s. 289. 594 Stang, TfR1905, s. 293. 595 Stang, TfR 1905, s. 342; Bentzon, s. 245 not 1. 592 593 595
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=