325 Man kunde få upplysningar omlagstiftarens »Grund og Hensigt» i lagmotiven eller i förhandlingarna i provinsialständerna eller riksdagen. »Retshistoriske Data», äldre, upphävda lagar, kunde bidra till tolkningen. »Lovens politiske Vasrd, navnlig ..., hvorvidt den stemmer med Forholdets Natur eller er hensigtsmaessig», hade betydelse, då man kunde förmoda, »at Lovgiveren har tilsigtet det bedst mulige eller dog ikke et uheldigt Resultat». Vidare måste man beakta de faktiska förhållandena vid lagens utfärdande, liksom vad lagstiftaren »efter dengang gzengse Theorier eller Fordomme maa antages at have hyldet».588 Uppräkningen av tolkningsmedel avslutades med påpekandet, att det knappast var möjligt att ge abstrakta regler. »Lovordene betragtede efter almindelige Sprogregler» hade dock stor betydelse, och den i dem uttryckta tanken måste fasthållas »med mindre afgorende Modbeviser kunne fores». Deuntzer upprepade, att »Fortolkningens 0iemed» var »at udfinde Lovgiverens udtalte Villie».589 Deuntzers teori är något oklar, och det är betecknande, att Bentzon i sin uppräkning av den subjektiva respektive objektiva lagtolkningslärans anhängare i Danmark inte nämnde Deuntzer.590 Man kunde säga, att Deuntzer väl närmast hyllade en starkt modifierad subjektiv tolkningsteori. Den objektiva lagtolkningsläran observerades även i norsk doktrin, då Fredrik Stang i sin avhandling omvillfarelse (1897) inledde kapitlet omavtalstolkning med en kort översikt över de olika lagtolkningslärorna, den »^eldre Retning», somsökte »Lovgiverens Mening», och en »Nyere Opfatning», som i synnerhet företräddes av Kohler och som hävdade, »at Loven ved sin Tilblivelse er lost ud fra Lovgiveren, og at Fortolkningen har at soge Lovens Mening, ikke Lovgiverens», och att lagens innehåll kunde ändras efter »Tidernes skiftende Behov». Den mot tysk doktrin, särskilt pandekträtt, mycket skeptiske Stang lät sig inte imponeras: »Denne Strid har ikkestor praktisk Betydning. DeTankelove der behersker Fortolkeren, virker altid på samme Måde og gjor, at den nye Lseres Forfasgtere i det Hele må fortolke på samme Måde somden xldre Retnings Tilha^ngere.» Stang gjorde sig också mödan att förklara dessa tankelagar, dvs. lagtolkningslärans huvudprinciper. Enligt honom härskade det enighet omatt förutsättningen för en lags giltighet var, att den utfärdats på föreskrivet sätt. När en lag hade kungjorts, kunde och måste man använda »alle Lovens omgivende Omst^ndigheder» som tolkningsmedel, således andra lagars bestämmelser 591 Deuntzer, s. 39 ff. Jfr Goos, som, Indledning, 167 f., ansåg, att »den Opfattelse ikke er bindende, som i Theorien var herskende ved Lovens Emanation, selv omdet ... vides, at Lovgiveren har delt denne Opfattelse». När lagen använde rättsvetenskapliga begrepp utan att definiera dem, »sanktionerer det den sande, fremskridende Videnskabs Opfattelse, ikke en tilfaeldig, forbigaaende Doktrin». 588 589 Deuntzer, s. 45. Bentzon, s. 210 not 1. Stang, s. 30. 590
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=