324 verksamhet, som gick ut på »at finde Lovgiverens fulde og sande Mening», eftersom det inte existerade någon lag utan kungörelse, »og det er altsaa Lovgiverens udtalte Mening, som bor soges». Tolkningens ändamål var inte »at udfinde, hvad Lovgiveren har tasnkt, men hvad han har sagt». Detta betydde emellertid inte, att man kunde inskränka sig endast till en språklig och logisk tolkning av själva lagen, eftersom det i verkligheten var omöjligt att författa lagar, sominte krävde andra tolkningsmedel, »og man derfor aldrig har kunnet gjennemfore Theorien i Anvendelsen». Omlagens ord »sproglig og logisk lige godt kunne betyde to aldeles forskjellige Ting, tor in subsidium andre Data benyttes f. Ex. Oplysninger omLovens historiske Anledning». Deuntzer fortsatte med att beteckna denna teori som »en aabenbar Inkonsekvens», eftersom lagen måste vara oanvändbar, om en tolkning efter orden kunde leda till olika resultat, som bägge inte kunde användas samtidigt. Man kunde dock använda andra fakta än de språkliga och logiska; det enda som krävdes var, »at Lovens Fortolkning maa va:re mulig efter for Almenheden tilgj^engelige Data». Felet med den av Deuntzer avvisade teorin låg »i en Sammenblanding af de to forskjellige Funktioner, somLovordene udfore, nemlig dels somUdtryksform for Villien dels somMiddel til at slutte til Villien». Då man med hjälp av lagstiftarens ord drog slutsatser om hans vilja, förmodade man i och för sig helt riktigt, att lagstiftaren hade följt allmänna språkregler, men denna förmodan kunde motbevisas genom andra fakta, som visade att språkreglerna inte hade följts. Invändningen, att en lagstiftarvilja, som inte stämde överens med lagens ord, saknade betydelse, eftersom den inte var uttalad, berodde just på sammanblandningen av lagtextens två funktioner. Tolkaren av en lagtext kunde i allmänhet dra en slutsats med hjälp av »Ordenes Betydning efter almindelige sproglige og logiske Regler; det er endog den nasrmestliggende og vigtigste Omstasndighed, men ingenlunde den eneste». På samma sätt fick mottagaren av en privaträttslig viljeförklaring inte »tage de brugte Udtryk i en anden Betydning end den, hvori de kjendelig ere brugte af den udtalende ... selv omde efter almindelige sproglige Regler have en anden Betydning». Deuntzer nämnde ännu Savignys fyrdelade klassificering av tolkningselementen, även omman enligt honommed fog hade klandrat dennas brist på fullständighet. Indelningen i grammatisk och logisk tolkning var däremot fullständig, men endast på grund av att »dens andet Led kun er negativt bestemt». Det riktiga var att avstå från det omöjliga försöket att åstadkomma en uttömmande rubricering, »eftersom ethvert almindelig tilgjzengeligt Datumkan tjene som Fortolkningsmiddel, hvoraf noget kan sluttes af Lovgiverens Villie». De tillämpbara språkreglerna var naturligtvis »de, der gjalt, da Udtalelsen faldt». 586 587 Deuntzer, s. 37 f. 587 Deuntzer, s. 38 f. 586
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=