323 vilja var lagtexten avgörande: lagtolkningens uppgift kunde inte vara »at finde en Vilje, somikke er kundgjort, hverken saaledes, at den positivt tillagde Indholdet af en saadan Vilje Lovsbetydning, eller saaledes, at den negativt af Hensyn til en saadan frakjendte den kundgjorte Vilje Gyldighed som Lov». Tolkningens föremål var alltså »den objektive Bestemmelse», den i lagen kungjorda viljan. Om man däremot »rent subjektivt» bestämde föremålet som lagstiftarens egentliga vilja och ansåg lagtexten endast vara ett medel, var detta både principiellt oriktigt och ledde till orimliga konsekvenser. Bestämmandet av lagtexten somtolkningens objekt var samtidigt »en Angivelse af Gr<xnserne for Fortolkningens Resultater, positivt og negativt». Allt somfått sitt uttryck i »den udtalte (forkyndte) Vilje er Lov og kun dette», medan inga »udenfor Loven liggende Oplysninger kunne berettige til at antage et Fortolkningsresultat, som ikke har faaet Udtryk i Loven, eller til at forkaste et, som er udtrykt».^^^ Goos påpekade redan år 1875 svårigheterna med att hitta en enhetlig lagstiftarvilja; »de forskjellige enkelte Elementer i Nutidsstaternes sammensatte Lovgivningsmagt» kunde ha haft olika åsikter om lagens användning i framtiden, »skjont de have va^ret enige omKonklusionen: det, der staar i Lovtilkjendegivelsen».583 Samtidigt tog Goos avstånd från tesen om lagstiftarens förnuftiga vilja sommedel att korrigera lagtexten: »Lovskraften» berodde inte på, »omLovgiveren har handiet förnuftigt eller ikke, men alene paa, at han har tilkjendegivet sin Vilje, at noget skal v^ere Lov». Denna strikt objektiva lagtolkningsteori urholkades av Goos’ reservationer, somgällde det fall, att man varken genomspråklig eller genomlogisk tolkning kunde få reda på lagens mening. För att inte lagen skulle bli oanvändbar, fick man använda »Fortolkningsmidler, der ligge udenfor Lovudtalelsen, til at fjaerne de Tvivl, somdenne frembyder». Goos framhöll, att det somi detta fall gav tolkningsresultatet giltighet inte var, »at det viser sig stemme med Lovgiverens ikke udtalte Vilje, — det vilde ganske vist va^re en irrelevant Omsta;ndighed, - men det, at det ad hin Vej findes at vxre indeholdt i Lovgiverens udtalte Vilje». Tolkningsmedel, »hentede fra Data, der ligge udenfor Lovudtalelserne, — historiske i videste Forstand - have derfor utvivlsom Berettigelse».^^^ Det somblev kvar av den objektiva tolkningen var, att man inte fick korrigera en i och för sig klar lagtext med hjälp av en på annat sätt inhämtad uppgift om lagstiftarens vilja. Deuntzer behandlade lagtolkningen samma år som Goos i »Kort Fremstilling af Retssystemets navnlig Privatrettens almindelige Del (Iste Afsnit)» (1875), och han med konstaterandet, att det var för obestämt att definiera tolkningen som en Goos 1, s. 99 f. Goos, Indledning, s. 161. Goos, Indledning, s. 166 f. Goos I, s. 100 ff. 584 uppenbarligen bekant med Goos’ teori. Deuntzer började var 582 583 584
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=