322 deutendes und Angemessenes, als etwas Leeres und Unpassendes ...»). Enligt Windscheid fick man t.o.m. ’hjälpa’ lagstiftaren genom att ty sig till dennes hypotetiska vilja, dvs. använda sig av tankar, som lagstiftaren skulle ha uttryckt, omhan överhuvudtaget hade uppmärksammat ett visst problem.578 1.4.2. Nordisk lagtolkningslära Man kan tala om en ’nordisk’ lagtolkningslära liksomom en ’nordisk’ rättskällelära, men inte heller lagtolkningsläran var i allmänhet självständig i förhållande till utländsk rättsvetenskap: man kan lämpligen citera Carl Axel Reuterskiölds åsikter i »Ueber Rechtsauslegung» (1899) om tolkningsläran i nordisk doktrin. Enligt Reuterskiöld, somsjälv i hög grad var beroende av tysk rättsvetenskap, hade man i nordisk doktrin nöjt sig med att utan större självständighet följa främst förmedlande åsikter i tysk litteratur; Goos’ framställning av analogin nämns som ett exempel.Hänvisningen till Goos’ åsikter omanalogin visar också, att tolkningsläran var nära förknippad med och delvis sammanfallande med rättskälleläran. Mot slutet av 1800-talet hade de olika indelningarna av lagtolkningen inte längre en lika framträdande plats i lagtolkningsläran som tidigare (del II, s. 327 ff.). Man nöjde sig i allmänhet med att pliktskyldigast upprepa indelningen i grammatisk och logisk tolkning, vilket visar, att Savignys nyuppdelning av tolkningsverksamheten (del II, s. 325) ganska snart hade hamnat i glömska. Periodens första danska framställning av lagtolkningsläran finns i Goos’ »Indledning til den danske Strafferet» (1875), och författaren upprepade senare teorin i komprimerad form i »Den almindelige Retslsere, I» (1892).580 Goos konstaterade i inledningen till straffrätten, att den subjektiva lagtolkningsteorin ofta föredrogs framför den objektiva och att den först nämnda hade haft sina anhängare även i dansk rätt (A. W. Scheel, F. T. J. Gramj.^si Utgångspunkten för Goos var, att lagens kungörelse var nödvändig för dess giltighet, varav följde lagtolkningens »Grundsynspunkt», uppgiften »at komme til Erkjendelse af Lovgiverens kundgjorde Viljes Indhold». Trots talet om lagstiftarens Windscheid, s. 55 och 57; se även Schröder, s. 33. Ret4terskiöld, Rechtsauslegung, s. 48: »Auch in der skandinavischen Litteratur (!) sind die Auslegungsfragen behandelt worden, und auch diese hat sich imAllgemeinen den deutschen Untersuchungen, insbesondere den mehr vermittelnden Ergebnissen derselben, angeschlossen, ohne eigentlich die Fragen in selbständiger Weise näher zu erörtern, wenn es ihr auch keineswegs an eigenen Gedanken oder Ausfiihrungen gefehlt hat. Es sei aber hier genug diese Thatsachen anzudeuten und imUbrigen auf die resp. Verfasser selbst zu versv'eisen, vor Alien auf Goos, der besonders die Analogie ausfiihrlich behandelt hat. Fiir die allgemeine Entwicklung der Interpretationslehre hat diese nordische Litteratur (!) kaumeine grössere Bedeutung gehabt.» Goos, Indledning, s. 159 ff.; Goos I, s. 99 ff. Goos, Indledning, s. 160 och not '■"). 578 580 581
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=