319 praxis kunde dock uppstå både genom tolkning av lag och genom rättskonstruktion, dvs. ett utfyllande av luckor i lagstiftningen. Det var i båda fallen naturligt, att det resultat, somdomstolen kommit fram till, senare utnyttjades och lades till grund för avgörandet av likartade fall. Så långt följde Reuterskiöld gängse åsikter i nordisk doktrin, men därefter påstod han, att bundenheten vid praxis var beroende av det sätt, på vilket denna uppstått. Rättskonstruktionen kunde genomfortsatt upprepning komma att binda domaren, »så att denna blir skyldig att, när sedvanerätt kan konstateras, fortfara med dess tillämpning genomförnyad rättskonstruktion, äfven omhan skulle ogilla innehållet». En tolkning, »huru stadgad denna än må vara», var däremot inte bindande för domaren, som alltid hade »möjlighet att bryta praxis: rättstolkningen i och för sig kan icke öfvergå i sedvanerätt». Friheten för domaren att frångå tolkningspraxis baserades på en strikt bokstavstolkning av RB 1:7, »där domaren ålägges att döma efter sitt ’bästa förstånd och samvete’, sedan han noga pröfvat ’lagens rätta mening och grund’». Rättspraxis uppstod enligt Reuterskiöld genom prejudikat, »hvilka dock icke i denna egenskap kunna utgöra rättskälla i teknisk mening, ehuru de återspegla det konkreta rättslifvet och den däri förverkligade rätten». Endast Högsta domstolens domar och utslag var prejudikat. Prejudikaten band dock inte underdomstolarna formellt, utan de behöll sin fria prövningsrätt, då det gällde tolkningen. Såsomnämnts kunde dock en på rättskonstruktion grundad praxis övergå i sedvanerätt.^68 567 Montgomery använde begreppet »juristrätt» som gemensam beteckning för domstolspraxis och rättsvetenskap, vilka enligt honom inte kunde betecknas somkällor för Finlands privaträtt.Intrycket av ett beroende av tysk doktrin förstärks av att Montgomery nog räknade upp de även i nordisk litteratur vanliga argumenten för ett faktiskt följande av prejudikat, rättvisa, rättssäkerhet, domstolens värdighet, men nämnde som enda källa Stobbe.^^o Likaså var Stobbe enda källan till påståendet, att det var domstolarnas uppgift att anpassa lagstiftningens abstrakta bestämmelser till det verkliga livets förvecklingar och i synnerhet till nya behov och nya intressen, för vilka direkt användbara föreskrifter saknades.Montgomery inskärpte, att det var domstolens oavvisliga plikt att frångå tidigare prejudikat, vars skäl hade visat sig ohållbara. 567 Reuterskiöld, s. 145. Det kan nämnas, att Reuterskiöld(se t.ex. s. 142 och TfR 1902, s. 151 f. och s. 153 not 1) också använde sig av Biilows »Gesetz und Richteramt» och Bentzons »Noter». 568 Reuterskiöld, s. 146. Montgomery, s. 19. Om Montgomerys inställning till rättspraxis, se även Klatni, Gewohnheitsrecht, s. 56 ff. Montgomery, s. 20 f. och s. 21 not 1. Montgomery, s. 20 och s. 20 not 1. 577 Montgomery, s. 22 ff. 569 570
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=