307 kunde strida mot lag; ett faktiskt åsidosättande av lagen kunde inte erkännas de Ett originellt drag i Montgomerys sedvanerättslära och ett exempel på, vilka absurditeter den historiska skolans lära kunde leda till, var påståendet, att sedvanerätten hade stor betydelse inom rättspraxis - just därför, att den inte var rättspraxis i egentlig mening. Enligt Montgomery var ju sedvanerätten, men inte rättspraxis, en rättskälla. Rättspraxis var en del av juristrätten, sombildade »en motsats till de på folklifvets breda grundval omedelbart uppväxande rättsnormerna eller folkseden i egentlig mening».Sedvanerätten hade stor betydelse i processrätten i Finland, då lagens stadganden var så knapphändiga. Vidare dolde en analogi eller »detta obestämda åberopande af lag, af vederbörlig ordning m. m., för hvilket vårt kurialspråk skapat så många uttryck», i domsmotiveringarna ofta ett stöd, som utgjordes »af en h. o. h. usuel norm eller regel, ett rättsbruk, som i långa tider ansetts icke hafva oskiäl med sig». Montgomery frågade sig nu, om man i avseende å sådana normer måste tala om en juristrätt, som uteslutande vilade på de rättskunnigas övertygelse, och han besvarade frågan nekande, eftersom lekmännen hade en så viktig roll i rättsskipningen i Finland.DåMontgomery ansåg, att partikulär sedvanerätt, bl.a. kutymer, kunde uppstå bland »vissa yrkesidkare eller samhällsklasser»,'*^^ öetydde indelningen i sedvanerätt och juristrätt, att alla grupper i samhället, med undantag av juristerna, kunde bilda sedvanerätt. I Finland kunde dock sedvanerätt bildas även inomdomstolarna på grund av det starka lekmannainslaget! Montgomery tycks inte ha uppfattat, att den historiska skolans lära om andan i själva verket varit avsedd som en motivering för juristernas och juristrättens dominans. Den överbetoning av sedvanerättens betydelse, som var en följd av receptionen av den historiska skolans lära, var ett övergående modefenomen i nordisk doktrin. Platou kunde helt avfärda den historiska skolans syn på sedvanerätten med ett lån av Zitelmann: »Hele den historiske Skoles Theori om Sasdvaneretten var Romantik paa Retsvidenskabens Omraade. Folkeoverbevisningen hasnger sammen med Folkesagn og Folkeeventyr.»'*^^ Övergången till nya förebilder märks dock tidigast och tydligast i dansk doktrin. Platou konstaterade år 1915, att A. W. Scheel ett halvt sekel tidigare helt hade accepterat Savignys och Puchtas uppfattning av sedvanerätten, men att en reaktion mot denna lära märktes hos Deuntzer och Bentzon, av vilka den sistnämnde undervärderade sedvanerättens betydelse.Deuntzers sedvanerättslära stämde också bättre Montgomer)’, s. 62 f. Montgomery, s. 57. Montgomery, s. 57 f. Montgomery, s. 54 och 56. Platou, Retskilderne, s. 55 Platou, Retskilderne, s. 50. folk489 490 494
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=