302 alla moderna folks civilrättd^^ Även han förordade ett försiktigt utnyttjande av utländsk rätt. »Den sant vetenskapliga hållningen med hänsigt såväl till det romerska somtill de fremmande, moderna systemen är att väl icke försmå den ledning för den inhemska uppgiftens lösning somde kunna lemna, men att på andra sidan frigöra sig från hvarje otillbörlig inflytelse af desamma.»“^^^ Även främmande moderna rättsordningar kunde alltså användas somtolkningskälla, eftersom »... med en i hög grad stegrad samfärdsel emellan folken, äfven på lagstiftningens olika områden en starkare inbördes vexelverkan inträdt, så att grundsatser från det ena folkets rätt med eller utan modifikationer upptagits i det andras ...».‘♦^o Då man hänvisade till den romerska rätten somförebild, kunde man dels avse den romerska rättens materiella innehåll, dels de romerska juristernas vetenskapliga metod. Även om en anhängare av den romerska rätten ofta hänvisade till båda faktorerna somförebilder, fanns det dock inget nödvändigt samband mellan den romerska rätten och den romerska rättsvetenskapliga metoden som ideal. Aagesen, som betonade de romerska rättssatsernas förträfflighet, var kritisk mot de romerska juristernas metod (ovan 1.1.3.), och Dag Michalsen har framhållit, att den ivrige germanisten Fredrik Stang uttryckte sin erkänsla för den romerska juridiska metoden. I detta kapitel har jag närmast undersökt åsikterna omden romerska materiella rättens betydelse. Efter en tillfällig nedgång (del II, s. 299) ökade den romerska rättens betydelse i och med den konstruktiva riktningens frammarsch. Det rörde sig dock om en alltmera denationaliserad romersk rätt. Med romersk ius gentium avsåg man den romerska rätt, som utvecklats av den europeiska rättsvetenskapen och som var användbar ännu på 1800-talet; det som i tysk doktrin kallades »heutiges römisches Recht». En bokstavstolkning undveks också genomatt man helst hänvisade till de allmänna rättsprinciper, somman ansåg sig kunna extrahera ur den romerska rättens stadganden. Även moderna rättsordningar figurerade i framställningar av den utländska rättens betydelse, men på en mera undanskymd plats. Främst var det vissa förmögenhetsrättsliga rättsområden somkomi fråga: handels-, sjö-, växel- och obligationsrätt. Då det gäller ius gentiums innehåll är under 1800-talet en tydlig förskjutning från etik till ekonomi märkbar. 0rsted, somhade introducerat begreppet i nordisk doktrin, och hans efterföljare nämnde främst familjerättsliga, av kristen moral påverkade exempel, medan det sena 1800-talets författare (Aagesen, Nordling, Hagerup, Platou, Wrede) koncentrerade sig på det allt livligare samarbetet på förmögenhetsrättens område. Hagerup talade t.o.m. omrättsgemenMontgomery, s. 89. Montgomery, s. 10. Montgomery, s. 89. Michalsen, TfR2002, kap. IV3., med hänvisning till Stang, Formueret, s. 23. 468 469 470
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=