301 bund, enhver Udvidelse af Verdenspostforeningen — Alt bidrager til Udjasvningen af de Uligheder i Enkelthederne, somfinde Sted, og hvor ikke politiske Sympathier gribe ind eller Magtbud afgjor Sagen, m. a. O. hvor Assimilationen foregaar gjennemSardvanen og videnskabelig Bearbeidelse, vil det vjere de mere udviklede, finere nuancerede Retssystemer, hvis Forestillinger saavelsom positive Regler sive ind i Naboerne. 461 Det var den jämförande rättsvetenskapens uppgift att finna de allmännaprinciper, som låg till grund för de växlande formerna i olika rättsordningar, »den afskaller de nationale Eiendommeligheder for at finde den faslies Kjasrne»; annars riskerade man att ta skalet för kärnan och importera rent främmande skott i den egna rätten. Platou betecknade denna del av rättsvetenskapen som en »Generaljurisprudents», som var någonting helt annat än vad naturrättsfilosoferna hade drömt om.'^^^ Platou sade sig visserligen främst behandla privaträtten, men situationen var enligt honom liknande på andra rättsområden. Straffrättsvetenskapen var helt kosmopolitisk och i offentlig rätt och processrätt lärde man av varandra.'^^^ Det sistnämnda av Platous påståenden bekräftades av Jaakko Forsman, somansåg, att man kunde »utan att i hufvudsak frångå de åsikter den historiska skolan förfäktar, med trygghet påstå, att strafflagen hos de till kulturfolkens krets hörande nationerna måste förete en viss likformighet, beroende på en viss likhet i dessa folks uppfattning af rätt och orätt». Denna likhet i rättsuppfattningarna »beror själffallet på den kulturgemensamhet, somexisterar mellan de bildade nationerna». Wrede talade om den romerska rättens med logisk skärpa och konsekvens utvecklade grundsatser, »hvilka genom sin allmänt mänskliga natur hafva en betydelse för alla tider och alla folk».'^^^ Han upprepade påståendet om den nationella ius civile, som förvandlats till ius gentium med grundsatser av mer universell beskaffenhet. Det var den romerska rättens »allmänt mänskliga karaktär, vilken givit den en prägel av allmängiltighet» i förening med dess rikedomav rättssatser, somgjort den så användbar även i nyare tid.'^^^ Wrede förutspådde den jämförande rättsvetenskapen en stor framtid, men ansåg också, att det hos själva rättsutvecklingen alltid fanns »en tendens till likformighet, till denationalisering». Denna tendens, som »utan tvivel beror på det rättas egen natur», hade varit särskilt märkbar på lagstiftningsområden som växelrätten och sjörätten. Montgomery betraktade den romerska rätten som en »tolkningskälla» för Platou, TfR 1892, s. 324. •*<>’ Platou, TfR 1892, s. 329 f. Platou, TfR 1892, s. 334. Forsman, Anteckningar, s. 15. VCrede, JFT 1878-1879, s. 371. Wrede, s. 6. 467 Wrede, s. 18 f. 461 463 465 466
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=