300 vändandet av utländsk, framför allt romersk rätt. I en recension år 1887 ansåg han, att studiet av romersk rätt i Norge var nödvändigt för att man skulle kunna upprätthålla juristkårens nivå. Nationell och romersk rätt var inte alternativ, eftersom man utan romersk rätt skulle vara helt beroende av den närstående danska rätten. Omman avskaffade studierna i romersk rätt »vil Folgen simpelthen vzere den, at vi i Stedet for en fri uafhasngig og selvstasndig Udvikling af vor Ret fik en uselvstasndig Reception af et beslasgtet Folks Retsudvikling».'*^^ Trots förbehållen mot receptionen av dansk rätt framställde Platou några år senare beroendet av utländsk rätt sombåde ett faktum och en nödvändighet. Lika litet som individerna kunde leva tillsammans utan att påverka varandra, lika litet kunde nationerna göra det. »Liv er Optagelse udenfra og Assimilation», och upptagandet av främmande rättsstoff skedde dagligen i stor skala. Förklaringen var, att all rätt hade en gemensamgrund, vilket berodde på, att kulturen, den allmänna såväl som den juridiska, vilade på en gemensam grundval: »Kristendommen, den klassiske Literatur og den romerske Ret ...».‘♦^^ Romersk rätt var alltså en av den gemensamma kulturens tre grundpelare, och Platou behandlade den romerska rätten som en allmän rätt. LiksomTrygger nämnde han, att den romerska rätten ursprungligen varit en nationell rättsordning, men i motsats till sin svenske kollega ansåg han, att den romerska rätten hade lösgjort sig från sitt nationella ursprung: »Romernes jus civile var kun for romerske Borgere; men netop i den romerske Ret se vi det bedste Exempel paa, hvorledes den oprindelig rent nationale Ret denationaliseredes og udviklede sig til jus gentium, en for Alle gjseldende Ret, en kosmopolitisk Ret.»'^^^ All romersk rätt var dock inte lika användbar; endast genomvetenskapliga undersökningar var det möjligt att få »det rent national-romerske Element udskillet fra det almenmenneskelige».'*^^ Platou behandlade också den moderna rättens fortgående internationalisering. Man hade först i handelsrätten funnit impulser till den likriktning, som senare spritt sig till den allmänna rätten.Platou var tydligt påverkad av 1800-talets snabba ekonomiska utveckling och utvecklingsoptimism. »Og hver Telegraftraad, som spazndes, hver Jernbaneskinne, som nedlasgges Landene imellem, hver Traktat om fa:lles Mynt eller Vasgt, ethvert ToldforPlatou, NRt 1887, s. 570. Platou, TfR 1892, s. 323 f. Se även Stig Strömholm, TfR 1987, s. 24 f. Dag Michalsen har, TfR 1994, s. 234, betvivlat min tolkning om Platous förbehåll rörande receptionen av dansk rätt och hänvisat till den i Norge på 1880-talet aktuella politiska striden om latinets roll i juristutbildningen. Man torde dock inte helt kunna negligera det motstånd mot dansk »imperialism», som var uppenbart hos vissa rättsvetenskapsmän (i synnerhet Brandt, se nedan 5.3.1.) och som möjligen också verkade i bakgrunden i debatten omden konstruktiva riktningen och den teleologiska metoden (ovan 1.1.2.—3.). Platou, TfR 1892, s. 321. -*59 Platou, TfR 1892, s. 325. Platou, TfR 1892, s. 322. 456 458 460
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=