299 metod var den romerska rättens rika materiella Innehåll, inte minst för norsk rätt.‘*50 Ingstad nämnde somexempel den romerskrättsliga regeln, att en panträtt inte upphörde, trots att panthavaren förvärvade äganderätten till pantobjektet, och han åberopade »en ganske vegtig Autoritet, ingen ringere end A. M. Schweigaard», somhade ansett, att Hoyesterett dömt fel, då den inte hade godkänt denna regel. Hagerup framhöll som nämnt (ovan 1.1.2.), att 0rsted hade haft en universell syn på rättsvetenskapen och flitigt använt sig av tysk doktrin. Hagerup ansåg, att rättsstoffets grundformer till en viss grad hade »universel Gyldighed», varför man kunde tala om rättsvetenskapens universalitet och möjligheterna till ett fruktbart samarbete mellan olika länders rättsforskning. Han påstod, att »Retsreglerne i mere fremskredne Kultursamfund» på viktiga områden tenderade till en viss överensstämmelse och att »Besliegtede Livsforholde og beslasgtede Behov» skulle av sig själva på många områden åstadkomma likartade rättsregler. Denna gemenskap stärktes från det ögonblick, då »det gjensidige Studium af hverandres Retsforfatninger vinder Udbredelse blandt Folkene» och det samtidigt uppstod ett behov av likartade regler på grund av »de stigende kommercielle Förbindelser mellem Landene». Denna rörelse gällde såväl lagstiftningen (växel- och sjölagarna) som sedvanerätten, t.ex. »de mange for alle kommercielle Kulturlande faslles handelsretlige S^edvaneregler».'’52 Å andra sidan talade Hagerup om den romerska rättens verselle Karakter og dens Evne til at beherske de mest forskjelligartede Livsog Samfundsforholde».‘^53 I sin recension av Lassens obligationsrätt hade Hagerup vissa förbehåll beträffande Lassens åsikter omden europeiska rättsgemenskapen, men han betonade, att det var »en Livsbetingelse for den nordiske Retsforskning, at den vedligeholder Förbindelsen med den udenlandske og prover den fremmede Retslitteratur med samme Omhu somden nordiske».Han påpekade, att de av Lassen åberopade gemensamma rättsprinciperna, såsom Lassen själv framhävde, i verkligheten till en väsentlig del berodde på den bearbetning, som dessa principer fått av de romerska juristerna. »Den möderne Obligationsret er en Kulturfrembringelse, der har sin Rod i det gamle Rom, ... og dette gjaslder ogsaa den danske Obligationsret, hvis rent nationale Elementer i Virkeligheden er af temmelig underordnet Betydning.» Hagerup betecknade denna åsikt somden »universalhistoriske Syn paa Emnet».'^^^ Platou var kanske den nordiska rättsvetenskapsman, sommest ivrade för anIngstad, s. 49 och 53 f. •‘■‘’I Ingstad, s. 56 ff. Hagerup, TfR 1888, s. 47 f. Hagerup, TfR 1888, s. 13. Hagerup, TfR 1894, s. 35. Hagerup, TfR 1894, s. 36 f. »uni450
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=