298 taga hänsyn, den må vara romersk, romansk, anglikansk, germansk, och som särskildt med hänsyn till den mellanfolkliga privatsamfärdseln i våra dagar kräver en universel behandling, en de gemensamma dragen framhäfvande tolkning»/"*^ Reuterskiöld talade senare om att »den romerska rättsvetenskapen i modern form» hade »en universell karaktär», somgjorde den »synnerligen lämpad till grundval för juridisk vetenskaplig utbildning i allmänhet ochjuridiskt studium i synnerhet». Dessutombetydde den för Sverige »enda medlet till den vetenskapliga kontakt och det samband med utlandets forskning, hvarförutan vi komma att antingen blifva isolerade, eller ensidigt beroende, vår egen forskning till föga fromma». Reuterskiöld påpekade också den romerska rättens »universalhistoriska karaktär I svensk doktrin förekom det också kritiska tongångar om den romerska rättens betydelse. Redan temat i Ernst Tryggers doktorsavhandling om fullmakt (1884) predestinerade till ett avståndstagande från romersk rätt, som var föga utvecklad på detta område. Trygger medgav visserligen, att den romerska rätten såsom »en historiskt gifven produkt» alltid skulle ha »ett oskattbart värde» för forskningen, men han varnade samtidigt för »att i de romerska rättssatserna se nedlagda de högsta resultat, menskligt sträfvande kan vinna med afseende på rättsbildningen». Han förkastade uttryckligen teorin om den romerska rätten som en europeisk ius gentium. Den romerska rätten var endast ett visst folks rätt och återspeglade endast ett visst folks rättsåskådning, medan de moderna folkens rättsutveckling i många avseenden lämnat den romerska efter sig. Den romerska rätten var ursprungligenen rätt för en stad och inte för ett folk, och den bar spår »af sin ringa uppkomst».Liknande uttalanden är inte ovanliga i tidens svenska rättsvetenskap."^"^^ Framhävandet av den utländska rätten i norsk doktrin i slutet av 1800-talet kunde ses som en reaktion mot Schweigaards nationalistiska metod. Ingstad betonade dock redan år 1876 den romerska rättens karaktär som »en Verdensret». fore de intellektuelle Operationer, somfalde i enJurists Lod», men ännu viktigare än de romerska juristernas av Savigny t.o.m. till överdrift framhållna Enligt Ingstad lärde man av Digesta att »txnke juridisk» och att »ud- 449 ■*■*5 Reuterskiöld, Bidrag, s. 1. Reuterskiöld, s. VII f. Se även Reuterskiöld, Pacta, där författaren betonade, s. 7 f., att trots att pandekträtten »förlorade herraväldet äfven i sitt senaste egentliga hemland» genom BGB, så förblev »den rena romerska rätten ... oberörd» och hade fortfarande, såsomJheringframhållit, betydelse »såsomutgångspunkt och i viss mån såsompröfvosten för den juridiska vetenskapen i allmänhet och särskildt för den del däraf, somsöker sin uppgift i tolkning och kritik af positiv och praktiskt gällande rätts principer». 447 Yrygger, s. 23 f. Se även Sundell, s. 299. Se Sundell, s. 300 ff. Ingstad, s. 46. 448
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=