297 Aagesen hänvisade till den nära gemenskapen med Norge och med Sverige och till det begynnande skandinaviska lagstiftningssamarbetet.'^^^ Åandra sidan var den romerska förmögenhetsrättsliga ius gentium särskilt viktig, eftersom den på många punkter innehöll »en klar Anvendelse af rigtige, til alle Tider gyldige Formueretsprinciper og Grundsastninger». I sin handbok i obligationsrättens allmänna del ansåg Julius Lassen, att dansk rätts »Hovedsastninger faktisk i stort Omfång falde sammen med almindelig europeisk-amerikansk Ret», i synnerhet i obligationsrätten, där »de ledende Grundsetninger faktisk ere felles i de forskjellige Landes Retsforfatninger.» Det var därför viktigt att beakta främmande lagstiftning och litteratur, sominte endast utgjorde grunden för en kritik av dansk rätt. »Men ligesom en vis Enstemmighed i den europeiske Ret vil afgive en viktig Stötte for de Resultater, somVidenskaben har udledet af vore Loves Grundsetninger, saaledes maa omvendt de ad denne Vej udfundne Resultater blive noget usikre, naar fremmed Retsliv og Retsvidenskab med de sammefallés Grundsatninger som Udgangspunkt er kommet til andre Resultater.»"*"*' 440 Liknande uttalanden finns även i annan nordisk litteratur. Nordling, somju godtog tanken på en naturrätt, talade också om en rättsbildning, som inte inskränktes av de särskilda staternas områden. »Så kan genomlifligare förbindelser inomen viss klass af människor i olika länder en gemensamrättsuppfattning inom den samma utbilda sig och utöfva ett märkligt inflytande på de särskilda ländernas lagstiftning i afseende på denna klass och dess yrke.» Den svenska sjölagen var en frukt »af den allmänna rättsuppfattningen i de europeiska länderna i allmänhet med afseende å sjöfartens behof». Detsamma gällde den svenska växelrätten, och en sådan överensstämmelse fanns också inom folkrätten.Winroth var en varm anhängare av romersk rätt, som enligt honom hade utgjort »det gemensamma grundlaget för de civiliserade folkens straffrätt».Hanpåstod t.o.m., att i »det moderna rättsväsendet i dess helhet, hafva hufvudbeståndsdelarne hemtats från den romerska rätten», en rätt, som med tiden fått »en allt mera allmän karaktär» och som man strävat till att omdana till »en rätt för hela världen». Också Reuterskiöld betonade rättsjämförelsens betydelse, naturligen särskilt i sin komparativa rättsstudie omavtal. Avtalet var nämligen »icke en vare sig nationel eller internationel juridisk uppfinning, utan ett för alla kulturfolk gemensamt institut, till hvilket rätten måste med eller mot sin vilja 439 Aagesen, s. 104. Aagesen, s. 105. Jul. Lassen, s. 20. Nordling, s. 30 f. ■*■*3 Winroth, s. 368. 444 Winroth, Äktenskapshindren, s. XIII f. 440
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=