296 Här undersöks de argumentationsmodeller, med vilka man i slutet av 1800talet och början av 1900-talet försökte motivera användandet av utländsk rätt. Jag lämnar i allmänhet åsido de argument, som hänvisade till vetenskapens internationella natur; t.ex. Montgomery försvarade sina talrika hänvisningar till utländsk rätt också med att denna »bildats ej af lagstiftaren utan af vetenskapen».*^^^ Jag behandlar inte heller den faktiska reception, som kan ha ägt rumunder hänvisningar till den mångtydiga rättskällan »sakens natur», eftersom man i detta fall snarast försökte dölja beroendet av utländsk rätt. Ett viktigt argument var däremot sedan början av 1800-talet åberopandet av ius gentium(se del II, s. 292 ff.), men också innehållet i detta begrepp förändrades mot slutet av århundradet. I litteraturen baserades ius gentium dels på föreställningar omett gemensamt kulturarv och en ökande samfärdsel, dels också på påståenden om människans oförändrade natur, och med den konstruktiva riktningen började man hänvisa till allmänna och oföränderliga begrepp, som uppträdde i alla rättsordningar. Då det gällde utländska förebilder, var den romerska rättens roll avgörande, även om det inte alltid var klart, vad man avsåg med begreppet ’romersk rätt’ —Dag Michalsen har också valt att använda det träffande uttrycket ’romerrettsideologi’ i stället för det mera vaga ’romersk rett’.«7 Redan i kallelsen till det första nordiska juristmötet hänvisade man till det närmande som skett »i kommerciel og industriel Henseende» mellan skandinaviens folk (se I 5.). Det var naturligt, att man i synnerhet i förmögenhetsrättsliga arbeten gärna hänvisade till en övernationell rätt. Redan i sitt tal vid universitetets reformationsfest år 1871 betonade Aagesen, att den romerska rättens betydelse helt berodde på ius gentium. Om den romerska rättens utveckling stannat vid ius civile, hade man visserligen också haft anledning att beundra de romerska juristernas skarpsinnighet, men den romerska rätten skulle aldrig ha fått den kulturhistoriska betydelse, somden nu hade."*^^ I sin inledning till förmögenhetsrätten ansåg Aagesen främmande förmögenhetsrätt och främmande förmögenhetsrättslitteratur vara av dansk rätt; han nämnde både romersk och modern rätt. »Ogsaa paa Retsomraadet er Kulturudviklingen i Virkeligheden et Fsellesarbejde, i hvilket den hele civiliseredeVerden tager Del. Oplysende Exempler i saa Henseende ere den romerske jus gentium, der ikke kan betragtes som specifik romersk, og i nyere Dage Handelsret, Soret og Vexelret. Dette Fasllesskab udelukker dog ikke, at der kan finde en nojere Tilslutning Sted mellemna^rmere beslsegtede Stammer eller mellem Folk, der staa i omfattande ekonomisk Beröring med hinanden.» hjälpmedel till full förståelse Montgomery, s. V. ■*37 Michalsen, NNT2000, s. 417 och 425 not 14. Se även Michalsen, TfR 1997, s. 587 ff. ■*38 Aagesen, UfR 1871, s. 1059.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=