285 och den positiva rättens analogi och grundprinciper vara rättskällor, betecknade övrigt relevant material som hjälpmedel. Under rubriken »De videnskabelige og andre litera^re Hjaslpemidler» räknade han till hjälpmedlen rättsvetenskapen, rättspraxis, förvaltningspraxis, lagarnas förarbeten och myndigheters uttalanden omden riktiga tolkningen av olika rättsregler.^^^ Aagesen tog visserligen inte närmare ställning till materialets vikt; han talade dock senare omutländsk rätt och litteratur som»Hja:lpemidler til fuld Forstaaelse af dansk Ret».376 Deuntzer-citatet ovan visar, att i synnerhet rättspraxis’ och prejudikatens ställning var problematisk i dansk doktrin. Goos, som inte ansåg rättspraxis vara en rättskälla, betonade dess »store, faktiske Betydning». Enligt Matzen var praxis inte en rättskälla inomförfattningsrätten, men han var dock beredd att godkänna dess förmåga att befria från ansvar.3^8 Matzen försökte inte dölja påståendets partipolitiska färg; sombekant var han en ivrig anhängare av regeringens politik under den konstitutionella krisen i slutet av 1800-talet. Även rättsvetenskapens betydelse kunde dryftas av de författare, sominte ansåg den vara en rättskälla. Enligt Deuntzer hade rättsvetenskapens resultat »kun Betydning i Kraft av deres indre Sandhed», medan »Lovens Aand og Grundszetninger ... vel ere bindende, forudsat at de kunne paavises med tilstrxkkelig Sikkerhed...».^^^ Hagströmer tog i sin installationsföreläsning ställning till såväl praxis’ som rättsvetenskapens betydelse. Trots att domstolspraxis inte var någon rättskälla, så var »dess betydelse för rättens bearbetning visst icke ringa ... hvarje dom [är] ett stycke vetenskapligt arbete - godt eller dåligt — och der det är godt, värdt att man lägger vara derpå».^^® Vetenskapen var inte heller någon rättskälla, eftersomdess s.k. produktiva verksamhet inte tillförde rätten något nytt innehåll, utan »endast uppdagar och bringar till medvetande de grundsatser, som ligga på djupet af den bestående rätten».Åandra sidan ansåg Hagströmer, att det som vetenskapen åstadkommit på ett metodiskt riktigt sätt hade »anspråk på att erkännas såsompositiv rätt». I finsk doktrin tillgrep man gärna konstruktioner såsom hjälpmedel, tolkningsmedel och liknande för att luckra upp den i princip stränga rättskälleläran med endast lag och sedvana som rättskällor. Montgomery opererade med begrepp somi själva verket ledde till uppställandet av subsidiära rättskällor. Utgångspunkten var klar: »Egenskap af källa för Finlands privaträtt kan icke ... tillerkännas vare sig de olika arter af den s.k. juristrätten som man benämnt ^75 Aagesen, s. 100. Aagesen, s. 104. ^77 Goos I, s. 140. Matzen I, s. 25. Deuntzer, s. 34 f. Hagströmer, TfR 1889, s. 462. Se även Regner, Handbuch, s. 332 f. Hagströmer, TfR 1889, s. 461. Hagströmer, TfR 1889, s. 456. 377 382 380 381
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=