283 Chydenius jämställde dock sedvanerättens »alldeles själfständiga» rättsregler med lagarna.357 Enligt Allan Serlachius var däremot lagen den primära, det allmänna rättsmedvetandet den subsidiära rättskällan.358 Samma uppfattning hade redan Hagströmer, enligt vilken man kunde tillgripa det allmänna rättsmedvetandet »å områden, der lagen lemnar en i sticket».359 Reuterskiöld använde sig av en särpräglad terminologi omrangordningen, vilken endast gällde rättskällorna i teknisk bemärkelse.3^0 Björlings framställning tycks anknyta till äldre svensk doktrin genom att sedvanerätten jämställdes med skriven lag. »Vid sidan omlagarna, någon gång till och med emot dem, gäller sålunda sedvanerätten: regler, ingenstädes skrifna, aldrig påbjudna, men stödda på folkets rättsmedvetande.» RB:s stadgande om att sedvanerättens regler endast gällde, då skriven lag ej fanns, tolkades liberalt. »Naturligtvis utbildas de lättast på de punkter, där inga lagregler stå emot dem (RB 1:11)». Efter lag och sedvanerätt komde andra källorna. Först tillgrep man analogi, men kunde »man emellertid [inte] reda sig på detta vis», åberopade man sakens natur.3<’* Enligt Goos var lagen den främsta rättskällan, som »alene frembyder uomtvistelig alle Betingelserne for en fuldkommen selvstxndig og ubetinget Gyldighed», medan det i samband med andra rättskällor alltid uppstod frågan om deras förhållande till lagen.3^2 Beträffande sedvanerätten avvisade Goos de »Betragtninger, der skulde ha;vde Retssxdvanens reelle Overlegenhed over Loven».363 Sedvanerätt, lagarnas anda, analogi och sakens natur betecknades som »udfyldende Retskilder»; å andra sidan kallade Goos lagarnas anda m.m. för »suplerende» eller »akcessoriske Retskilder».36-* Trots den föga lyckade terminologin är rangordningen mellan rättskällorna helt klar. Sedvanerätten gick före de supplerande rättskällorna.365 Aven de supplerande rättskällorna hade en inbördes rangordning; sakens natur komefter lagarnas anda, dvs. analogislut och principer. Enligt Bentzon var lagen den primära rättskällan, som»dog ikke ubetinget» gällde framför de övriga rättskällorna. Bentzon motsatte sig även i övrigt en fast rangordning. Man kunde visserligen ställa upp en viss rangordning för de subsidiära rättskällorna — 1. sedvana, 2. analogi, 3. sakens natur — men denna var inte fast.367 De subsidiära rättskällorna, förutom sedvana och praxis, kunde Chydenius, Tolkning, s. 14. Allan Serlachius, s. 22. Hagströmer, TfR 1889, s. 457. 360 närmare Reuterskiöld, s. 78 f. Björling, s. 5 ff. ^*’7 Goos I, s. 89. Goos I, s. 132. Goos I, s. 114, 119 och 135. Goos I, s. 135 f. Goos I, s. 114. ^^7 Bentzon, Noter, s. 26 ft. 366 358 359 365
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=