279 vittnesbörd omtillvaron af en rättssats». Han kände även tre andra betydelser av ordet rättskälla. Två av dessa förekom dock endast i tysk litteratur som förklaringar till ordet »Rechtsquelle»: »Ty det kan icke gerna falla någon sakkunnnig, som begagnar svenska språket, in att åt de orsaker och omständigheter, hvilka föranleda eller nödvändiggöra uppställandet af en rättsnorm, gifva benämningen rättskälla och ännu mindre kan dermed förblandas rättsärenden eller fakta, som för bestämda subjekter gifva upphov ät konkreta rättsförhållanden och deraf härflytande rättigheter och förpligtelser.» Den tredje betydelsen gällde begreppsparet rättskälla - historisk källa, som också förekomi svensk text. Skrifter, minnesmärken o.dyl. kunde dock »i juridisk teknisk mening likväl icke betraktas som rättskällor», utan hade blott betydelsen av historiskt material. Slutligen förtydligade Montgomery sin uppfattning av begreppet rättskälla: »Rättskällor äro blott sädana yttremedel för kännedomen omgällande rättsnormer, hvilka äfven genomsin formförpligta de enskilde liksomstatens organer, sädana vittnesbörd somaf domaren omedelbart kunna läggas till grund för hans embetsätgärd, - ett kriteriumhvilket sä mycket hellre bör åberopas, somdet af lagstiftaren sjelf uttryckligen framhälles i 11 § 1 kap. och 3 § 24 kap. R.B..»^^- Montgomerys definition är den första, i vilken rättskällebegreppet uttryckligen förknippades med domarens verksamhet; i Viggo Bentzons rättskällelära finner man samma betonande av domarens betydelse redan i noterna till Deuntzers lärobok (1898). Bentzon kunde inte godta Deuntzers definition, enligt vilken med rättskällor förstods »de Kjendsgjerninger, hvorigjennem den retsstiftende Samfundsvillie udtaler sig».^^^ Inte heller accepterade han Goos’ definition av rättskällorna som »de Kjendsgjerninger, hvoraf Retsnormernes Indhold erkjendes».^^'^ Dessa definitioner var visserligen riktiga, men inte uttömmande; enligt Bentzon var rättskällor därtill »enhver Kjendsgjerning, som mere eller mindre bestemmende, vejleder Dommeren i den konkrete Rets- (Tvangs-)-Ud0velse».^^-^ Även Herman Scheel anknöt i sin år 1892 hållna, men först år 1907 publicerade doktorsföreläsning rättskälleläran till domarens ämbetsutövning. Han tog inte ställning till själva rättskällebegreppet, men betecknade rättskälleläran som »en La:re om, hvorledes man skal erkjende, hvad der er gj^ldende Ret» och definierade gällande rätt somden »Ret, som Domstolene har at la:gge til Grund for sin Retshaandh^evelse».336 Montgomery, s. 13 f. Deuntzer, s. 2. Se Goos I, s. 85 ff. Bentzon, Noter, s. 28. «<> Scheel, TfR 1907, s. 258.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=