RB 60

277 1.3.2. Den nordiska rättskällelärans utveckling 1.3.2.1. ’Rättskälla’ — begrepp och definitioner Termen ’rättskälla’ hade blivit allmän i nordisk doktrin redan kring mitten av 1800-talet (del II, s. 281 ff.), men definitioner av begreppet förekomendast i dansk doktrin (Fr. C. Bornemann, A. W. Scheel), och först under den senare delen av seklet började man oftare ta ställning till frågan. I norsk doktrin finns den första definitionen av begreppet ’rättskälla’ först i Auberts »Den norske Privatrets almindelige Del» (1877). Hans bestämning av begreppet skiljde sig i sak föga från äldre danska definitioner. Aubert ansåg, att »al Ret maa vsere udgaaet fra Samfundsmagten inden Retsomraadet gjennemen for dette sa:rlig bindende Kjendsgjerning, der giver Retsreglen sin paatagelige Tilva:relse og sin af den Enkeltes Vedtagelse uafhjengige Kraft. Disse retsstiftende Kjendsgjerninger eller den positive Rets narrmeste Tilblivelsesgrunde kaldes dens Kilder.»^~~ Aubert konstaterade också, att avtal inte var en rättskälla »idet den vel frembringer Regler for de enkelte Kontraktsforholds Ordning, men ikke Retsregler».323 E. V. Nordlings civilrättsföreläsningar (1877-1879) innehåller den första definitionen av begreppet rättskälla i svensk 1800-talslitteratur. Nordling talade om såväl »rättskällor» som »rättens källor». Han konstaterade, att »de särskilda sätten, hvarpå rättsbestämmelserna i verkligheten komma till», hade kallats rättens källor. Den traditionella indelningen av rättskällorna i lag, sedvana osv. var dock bristfällig, då man därigenom inte fick något uttryck för enheten i rättsbildningen.32-^ Nordling propagerade för ett rättskällebegrepp, enligt vilket med »rättskälla» avsågs det, som kunde betecknas somkällan till rättskällorna i ordets vanligen använda betydelse. Enligt Nordling var det allmänna rättsmedvetandet den egentliga rättskällan: »Folksedvänjan, lagstiftningen, praxis och doktrinen äro att betrakta som olika sätt för, huru rättssatserna framträda ur den gemensamma källan, somden egentliga rättskällans utflöden eller kanaler.»3^5 Nordlings definition var inte enastående i nordisk litteratur. Även Carl Goos nämnde i första delen av sin rättslära (1889) möjligheten att på detta sätt använda ordet »källa» i två bemärkelser. Han talade först omde positiva rättsnormernas olika klasser eller arter och konstaterade därefter: 5-- Aubert, s. 18. Aubert, s. 20. Nordling, s. 26 f. Nordling, s. 29. OmNordlings rättskällelära, se även Regner, Handbuch, s. 332.

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=