L Rättsvetenskapens förutsättningar 1. Politisk, ekonomisk och teknisk utveckling Efter freden i Wien på hösten 1864, då Danmark måste avstå Slesvig och Holstein till Preussen och Österrike, rådde det fred i Norden i över femtio år. Trots detta saknades inte konflikter av mellanstatlig natur. Den allt sämre fungerande unionen mellan Sverige och Norge upplöstes slutligen år 1905. Det skärpta läget ledde bl.a. till att det nordiska juristsamarbetet upphörde för några år framåt, men det kan anses delvis vara en följd av den ökade skandinaviska samhörigheten under 1800-talet, att unionskonflikten ändå kunde lösas på fredlig väg. Det autonoma Finlands ställning inomdet ryska kejsardömet försvårades mot 1800-talets slut. Efter en liberaliseringsperiod under Alexander II började en juridiskt färgad polemik omFinlands statsrättsliga ställning mellan ryska och finländska historiker och jurister redan i slutet av 1880-talet. Både den allt starkare panslavismen och det skärpta internationella läget ledde till att man från rysk sida försökte närma storfurstendömet till kejsardömet; ett närmande sompå finländskt håll uppfattades somett angrepp på landets autonomi. De s.k. förtrycksperioderna 1899-1917 väckte i vidsträckta finländska kretsar ett starkt rättspatos, som även senare syntes i den finländska juristkårens starkt ’legalistiska’ inställning (se del IV). Mätt med 1900-talets mått kunde dock ’förtrycket’ inte ha varit mildare med en tämligen liberal förhandscensur och repressalier främst i form av temporära landsförvisningar av ledande motståndsmän, bl.a. juristerna Leo Mechelin och Rabbe Axel Wrede somhöjdpunkter; först vid tiden för det första världskriget skärptes åtgärderna i någon mån. Med en viss överdrift kan man säga, att förtrycksperiodernas inverkan på den finländska juridiken i stort sett begränsade sig till, att många rättsvetenskapsmän måste offra en stor del av sin arbetstid på att skriva juridiska pamfletter, ’rättskampslitteratur’, mot förryskningssträvandena. Efter freden i Wien kvarstod i Danmark det problematiska förhållandet till Island. Allt högljuddare isländska krav på en ökad autonomi tillfredsställdes endast delvis genom den oktrojerade författningen av år 1874, som gav alltinget lagstiftningsmakt, dock med vetorätt för kungen, i praktiken den danska re- ■ Denna framställning baserar sig på uppgifter i Danmarks historie 6, Nerbovik, Den svenska historien 13 och Klinge, Historia, omej annat anges. 1
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=