269 1.2.4. Privaträtt och offentlig rätt Indelningen i privaträtt och offentlig rätt var allmänt accepterad, trots att det var svårt att finna en entydig indelningsgrund och dra en skarp gräns mellan systemets två huvuddelar. Den s.k. subjektteorin, sombyggde på rättssubjektens natur, godtogs av Matzen och Morgenstierne.272 Matzen talade dessutom omen indelning, enligt vilken den offentliga rätten bestod av »hele det Indbegreb af Normer, der ordne de politiske Samfunds Forhold eller rettere Indlvidernes Forhold i de politiske Samfund» i motsats till privaträtten, somframställde »den retlige Ordning af Individernes Samfundsforhold bortset fra deres Förbindelse til politisk Samfund».Även Torp betecknade med hänvisning till Matzen som offentligrättsliga de normer, »der bunde i Hensynet til de politiske Samfunds Tarv».^^'* Man försökte ibland legitimera rättssystemets huvudindelning genom en hänvisning till dess höga ålder och förekomst redan i romersk rätt; Blomberg påpekade dock, att indelningen visserligen förekommit hos romarna, men att den hade förlorat sin betydelse under medeltiden och att först »den moderna rättsbildningen» hade följts av »ett medvetet söndrande mellan de två områ dena».^^^ Åandra sidan nämnde man svårigheterna att klart bestämma gränsen mellan privaträtten och den offentliga rätten. Man kunde visserligen enligt Hagerup tala om »i det store og hele taget en nogenlunde klar afgrjensning», medan Montgomery och Allan Serlachius framhöll omöjligheten att dra en skarp gräns; enligt Montgomery var gränsdragningen »att lägga märke på en kedja der länkarna gå in i varandra».276 Endast Bornemann (del II, s. 267 ff.) och Goos ville helt avstå från indelningen i privaträtt och offentlig rätt. Medan Bornemanns rättssystemvar starkt influerat av tysk doktrin, var Goos’ system självständigare. Goos’ huvudindelning var ju indelningen i »Retsanordningens» och »Retshaandh^evelsens Institutioner», en indelning, som enligt Goos själv bestod av lika oförenliga motsatser som»paa Moralens Omraade Lasren omdet Gode og det Onde, paa Estetikens Omraade det Skjonne og det H2eslige»277 och somnaturligtvis inte kunde förenas med indelningen i privaträtt och offentlig rätt. Däremot kvarstod endast möjligheten att använda indelningen inom’Retsanordningen’, men också detta tog Goos avstånd från, då »Inddelingen skal fyldestgjore det Ojemed at samle og adskille efter de positive, for Retsgrundsaetningerne bestemmende Ejendommeligheder». Han ville inte påstå, att uppdelningen i privaträtt och offent27- Matzen /, s. 4 f.; Morgenstieme, s. 1. 272 Matzen I, s. 5. 274 Torp, Formueret, s. 5 och not 1. 275 Hagerup, s. 24; Allan Serlachius, s. 31; Blomberg, s. 1. 27^ Hagerup, 84; Montgomery, s. 4 f.; Allan Serlachius, s. 31; se även Blomberg, s. 1. 277 Goos /, s. 264 f.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=