264 Goos liksom tidigare Bornemann behövde däremot en utförlig motivering för sitt rättssystem, sombyggde på begreppen levnads- och rättsförhållanden. »Retsordenen skal give en udvortes betrygget Ordning af visse menneskelige Livsforhold ... I denne Bestemmelse ligger antydet to Klasser af Retsforhold, somdet strax er nodvendigt at sondre fra hinanden, naar der skal vindes Klarhed over Retsforholdenes Natur. Den ene Klasse indbefatter de Livsforhold, hvis Betryggelse er Formaalet, dem, for hvis Skyld den for Retten ejendommelige Haandharvelse er til. Den anden Klasse indbefatter de Forhold, som ikke selv ere Formaal, men fremkomme ved den Betryggelse, der gives hine. Disse sidste Forhold skabes af Retsordenen; deres faktiske Eksistens beroer paa den. Hine derimod eksistere som Livsforhold uafhjengig af Retsordenen. Retsordenen giver dem kun den retlige Karakter. Retsforholdene af den forste Klasse ere selvfolgelig de principale.»-^^ Rättssystemet var enligt Goos helt beroende av rättsförhållandena. »Den systematiske Fremstilling maa folge den Vej, somStoffet, Retsordenens Gjenstand, altsaa Retsforholdene henvise til. Til de Grupper, i hvilke Retsforholdene efter deres Vaesen sondre sig, maae svare ligesaa mange Afsnit i den videnskabelige Behandling.»^^o Då endast en del av rättsförhållandena grundade sig på levnadsförhållanden, fann Goos i detta grunden för huvudindelningen av systemet i ’Retsanordningen’ och ’Retshaandhzevelsen’.^'^i Goos nämnde rättsinstituten endast i förbigående, och dessa hade ingen betydelse för rättssystemets uppbyggnad. Goos ansåg, att hans system»i sin Helhed og Sammenstilling ikke uvzesentlig afviger fra den Gruppering, der for Tiden er den sasdvanlige i Videnskaben», men att dock »mange enkelte Led ikke hvile paa noget nyt».-"^^ Också Savigny hade talat om dels levnads-, dels rättsförhållanden.Då denne nämnde levnadsförhållanden, sominte alls eller endast delvis hörde till rättens område, talade däremot Goos omrättsförhållanden utan bakomliggande levnadsförhållanden. På detta sätt kunde också straff- och processrätten inbegripas i ett systemav förhållanden. Även omGoos kunde hänvisa till »praktiske Hensyn», »det reale Grundlag» och levnadsförhållandenas »va;sentlige, faktiske Ejendommeligheder»,-‘^5 man, åtminstone då det är frågan omrättssystemets uppbyggnad, inte tala om något inflytande från Orsted, vars produktion Goos enligt egen utsago närmare bekantade sig med först då han skrev sina arbeten omOrsteds rättsfilosofi och straffrätt (ovan II 2.11.2.).-'^^ Goos I, s. 147. 240 Goos I, s. 260. 241 Goos I, s. 260 f. 242 Se även Goos, Indledning, s. 97. 24i Gooi/, s. 261. 244 Savigny I, s. 333 f.; se även Bjöme, s. 156 ff. 245 Goo5 /, s. 10 och 277. Se Troels G. Jorgensen, s. 27; Stig Jorgensen, TfR1966, s. 613; Tamm, Retsvidenskaben, s. 180. 239 246
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=