262 »Privat eller enskild rätt» bestod av civilrätt (förmögenhetsrätt och släkt- och familjerätt) och närings- eller speciell privaträtt (se även ovan II 4.5.)-^^^ Detta systemupprepades i sina huvuddrag av Winroth.224 Också Assarsson behandlade straffrätten som en del av förvaltningsrätten, medan Ask och mycket kraftigt Hagströmer framhöll, att straffrätten visserligen hörde till den offentliga rätten, men ändå inte ingick i förvaltningsrätten.^^s j-ggt av en äldre uppfattning hittar man i Nilssons arbete (1871), där författaren i likhet med Schrevelius (se del II, s. 256) ännu anser kriminal- och processrätten höra till privaträtten. Liksom Nordling delade Björling in privaträtten i civilrätt och speciell privaträtt. Privaträtten och civilrätten hade tidigare varit synonymer, men med tiden hade vissa områden gjorts till föremål för en mera detaljerad reglering. Utövandet av olika näringar hade i synnerhet krävt reglering, »och sålunda gifvit anledning till att särskild jordbruksrätt, sjörätt, försäkringsrätt m.m. med detaljbestämmelser i mängd kommit till stånd». Dessa »sinsemellan föga sammanhängande stycken af rättsordningen» sammanfattades under rubriken ’speciell privaträtt’. Gränsen mellan denna och civilrätten var »icke öfverallt skarp, icke heller oföränderlig». Samhällets behov och näringslivets utveckling ledde till, »att af de borgerliga lefnadsförhållandena så småningom allt flera göras till föremål för specialiserad lagstiftning och sålunda förläggas under speciell privaträtt ...»; ett exempel var den första lagstiftningen om elektriska anläggningar från år 1902.-2-^ Björlings rättssystemvar ’historiskt’, föränderligt och inget hinder för ingripanden i näringslivet eller för social lagstiftning. Enligt Blomberg bestod den offentliga rätten av yttre, dvs. internationell rätt eller folkrätt, och av inre offentlig rätt, dvs. »statsrätt i vidsträckt mening». Den sistnämnda innehöll »många tämligen olikartade och föga sammanhängande rättsförhållanden, af hvilka några bilda egna betydande afdelningar inom rättssystemet, som i själfva verket stå i nära förbindelse med privaträtten», såsomprocess- och straffrätt.--^ Endast Reuterskiöld gjorde ett försök att beakta de olika formerna av svensk lagstiftning i rättssystematiken. Hans »Den svenska lagrättens system» hade tre huvuddelar: »A. konstitutionell rätt, B. allmän lag med därtill hörande författningar samt C. icke kodifierad specialrätt».-^9 Indelningen i offentlig rätt och privaträtt gällde de förhållanden, som reglerades av rätten, men det var enligt Reuterskiöld riktigare att skilja mellan »politisk och borgerlig rätt». Den politiska rätten var visserligen offentlig, men omfattade inte hela den offentliga Nordling, s. 39 ff.; sammanfattande s. 42. Winroth, Kompendium, s. 7. --5 Assarsson, s. 9 ff.; jfr Ask I, s. 3; Hagströmer I, s. 12 f. Nilsson, s. 5. Björling, s. 2. Blomberg, s. 2. Reuterskiöld, s. 107 ff. 226
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=