261 I norsk rättsvetenskap var man tämligen ointresserad av rättssystematiken (del II, s. 255 f.), och först L. M. B. Aubert redogjorde i »De norske Retskilder» (1877) för hela rättssystemets uppbyggnad med den vanliga huvudindelningen i privaträtt och i offentligrätt. Privaträtten bestod av civil-, process- och straffrätt, den offentliga rätten av folkrätt och inre statsrätt, som i sin tur delades i författnings-, förvaltnings- och kyrkorätt.-^^^ Auberts systemvar ännu präglat av debatten under den förra delen av 1800-talet. Med hänvisning till Savigny frågade han sig, om inte kyrkorätten kunde anses bilda en tredje huvudklass i systemet. Enligt Aubert var det visserligen vanligast, att man »nu med Romerne» hänförde straff- och processrätten till den offentliga rätten, men åtminstone privaträttens allmänna del skulle bli lidande av »en uheldig Splittelse», om man inte tog hänsyn till straff- och processrättsliga regler.^Aubert påstod senare, att straff- och processrätten ingick i den norska privaträtten »i videre Förstånd».-'^ Det fanns också en rangordning mellan rättsområdena: »Folkeretten gaar foran al anden Ret (indre Statsret og Privatret).» Morgenstiernes och Hagerups rättssystem skiljde sig endast i detaljer från Auberts system; den viktigaste skillnaden var, att båda författarna utan förbehåll betraktade straff- och processrätten somoffentligrättsliga rättsområden. Hagerup betonade, att folkrätten förblev utanför indelningen i offentlig rätt och privaträtt, somendast dög somindelningsgrund för den positiva rätten i en bestämd stat.^-^^ Goos’ rättssystem godtogs inte, men Hagerup nämnde ändå indelningen i ’Retsanordningens’ och ’Retshaandhasvelsens’ institutioner.221 218 I den svenska litteraturen stabiliserade sig huvudindelningen i privaträtt och offentlig rätt först i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet, och den förekommer i Nilssons, Assarssons, Nordlings, Winroths, Asks, Hagströmers, Björlings, Blombergs och Reuterskiölds arbeten.222 l synnerhet Nordlings rättssystemvar mycket ingående, och det påverkade senare svenska författare. Nordling framställde i sina föreläsningar i civilrätt (1877—1879) ett system för »såväl ... den rationella somden positiva rätten». Den publika eller offentliga rätten indelades i statsförfattningsrätt och statsförvaltningsrätt och den senare i sin tur i 1. diplomati- eller yttre handelsrätt, 2. krigsförvaltningsrätt, 3. andlig kulturrätt (kyrko- och undervisningsrätt), 4. finans-, kameral- och ekonomirätt, 5. kommunalrätt, 6. kriminalrätt, 7. politirätt och 8. processrätt. Aubert, s. 21 f. Aubert, s. 21 f. och s. 21 not Aubert, s. 24 f. 2'** Aubert, s. 22. Morgenstierne, s. 1; Hagerup, s. 85. Hagerup, s. 24 och 83. -21 Hagerup, s. 25 f. och 84. 22-2 Nilsson, s. 5; Assarsson, s. 6; Nordling, s. 39 ff.; Winroth, Kompendium, s. 7; Ask I, s. 1; Hagströmer 1, s. 13; Björling, s. 1; Blomberg, s. 1 ff.; Reuterskiöld, s. 118. 220
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=