259 misstag, och systematiska fel var det farligaste somfanns, en felaktig vägvisare, somledde till en bristfällig uppfattning av själva forskningsobjektet.'^*^ Rättssystemet medförde enligt Jhering en bättre överblick över den positiva rätten,-°o men dess viktigaste funktion har redan nämnts ovan (1.1.1.); möjligheten att skapa, ’hitta’ ny rätt. Man kan säga, att de nya rättssatserna täppte till luckorna i systemet. Åandra sidan var systemet slutet enligt Jhering. Det innehöll alla centrala begrepp, och absolut nya begrepp var en omöjlighet, lika litet som man kunde föreställa sig, att biologerna skulle kunna hitta ett nytt djur, somöverhuvudtaget inte fick plats i det gällande zoologiska systemet. I motsats till Jhering, som i sin systemuppfattning anknöt till Savigny, betraktade Gerber liksom Puchta rättssystemet somett systemav rättigheter och dessutomsom en helt logisk konstruktion.Medan Jhering ansåg rättssystemet vara beroende av den nationella, föränderliga rätten, tenderade Gerber till att betrakta rättssystemet som ett av tid och plats obundet, övernationellt system, eftersomhan själv använde pandekträttssystemet för sin framställning av den tyska privaträtten.Gemensamt för Gerber och Jhering var däremot betraktandet av rättssystematiken som mera än frågan om en didaktiskt ändamålsenlig disposition; Gerber tog överlägset avstånd från den didaktiska dispositionen som en endast ’nyttig och graciös dekoration’. Enligt Windscheid var (privat)rättssystemet ett systemav rättsförhållanden, men han betonade, att många rättsförhållanden samtidigt var ett levnadsförhållande.205 Windscheid behandlade rättssystemet i korthet, och han nöjde sig främst med att referera den tidigare diskussionen från och med Savigny. Man kan säga, att Windscheids framställning var ett tecken på rättssystematikens minskande betydelse mot slutet av 1800-talet. 201 204 1.2.2. Rättssystemets uppbyggnad Hela rättssystemets uppbyggnad var en i stort sett slutbehandlad fråga i det sena 1800-talets nordiska rättsvetenskap, och Hugos och Heises pandekträttssystemhade allmänt accepterats redan på 1850-talet (del II, s. 269 ff.). Huvudindelningen av hela rättssystemet byggde i nästan alla framställningar på skillnaden mellan privaträtten och den offentliga rätten, till vilken också straff- och processrätten i allmänhet hänfördes. I Danmark följde Carl Goos traditionen från Bornemann (del II, s. 255) genom Jhering 11,2, s. 343 och not 480. Jhering 11,2, s. 409. Jhering, Aufgabe, s. 16. Gerber, s. VI och XXIV; Gerber, Recht, s. 21. ^03 Se Gerber (2. Aufl.), s. XIII och 17. Gerber (2. Aufl.), s. 5. Windscheid, s. 36 not 2 och s. 92 f. 199 200 201 202 204
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=