257 dom, som Livet i smaa Universitetsbyer, fjernt fra praktiske Impulser, let udvikler Det tillspetsade yttrandet torde innehålla en kärna av sanning. Tidiga motståndare till den konstruktiva riktningen somMoller hade erfarenhet somadvokat, och begreppsikonoklasten Torp hade många praktiska värv. Det bör också framhållas, att fakulteten i Köpenhamn i motsats till de övriga nordiska fakulteterna var en rätts- och statsvetenskaplig fakultet, varför en närmare kontakt mellan de rättslärda och samhällsvetenskaperna åtminstone är antaglig. Denna förklaringsgrund bör dock inte överdrivas, eftersomnationalekonomi och statistik var viktiga läroämnen även i Kristianiafakulteten. För Danmarks del däremot kan man inte nog framhålla arvet efter 0rsted, vilket gjorde, att en formallogisk konstruktiv metod aldrig kunde bli förhärskande. En stark inhemsk rättsvetenskap hindrade ett fullständigt byte av vetenskaplig metod. Det är betecknande, att just Montgomery, sombörjade sin vetenskapliga bana i det nästan fullständiga rättsvetenskapliga tomrum, som fanns i Helsingfors på 1860-talet, var den forskare, som så gott som utan förbehåll kopierade den tyska konstruktiva riktningens metod. Detta var dock snarare ett undantag än en regel i nordisk doktrin, och föreställningarna om en fullständig väsensskillnad och ett oöverbyggbart gap mellan den konstruktiva riktningens anhängare och motståndare hör senare tider till: först den skandinaviska realismen fråndömde den konstruktiva riktningen allt vetenskapligt värde. Carl Ussing hade rätt, när han år 1888 påstod, att skillnaderna mellan de olika riktningarna inte var så stora, om man inte ville karrikera dem. Man kan knappast ens tala om nyansskillnader mellan Hagerups ’konstruktiva’ och Ernst Mollers ’realistiska’ metod och inte ens Bentzons ’praktiska realism’, medan Torps ’begreppsföraktande’ realism i högre grad representerar ett ’nygammalt’ (jfr Schweigaard) tänkande. Både den konstruktiva riktningens och den realistiska metodens anhängare undvek extrema ståndpunkter, refererade kritiken mot den egna riktningen och fortsatte på den ’gyllene medelväg’, som även annars är kännetecknande för den nordiska 1800-talsrättsvetenskapen.i^5 En annan viktig orsak till de tyska extrema riktningarnas relativt ringa framgång i nordisk doktrin kan sökas i det olikartade rättskälleläget, då de nordiska länderna i motsats till Tyskland hade en fungerande lagstiftning på 1800-talet. Den reella förutsättningen för den extrema konstruktiva riktningens blomstring, en bristfällig och föråldrad lagstiftning, som så att säga framtvingade en produktiv rättsvetenskap, saknades med undantag av just Finland, där riktningen väckte det största intresset.A andra sidan, såsom Moller påpekade. Hagertip, TfR 1893, s. 15. Sc även Dalberg-Larsen, som, s. 266, anser, att det »er formentligt kun inden for et videnskabssamfund, somdet man finder på et universitet, at man har kunnet udvikle en så abstrakt teoretisk form for retsvidenskab» somden formalistisk-systematiska rättsdogmatiken. Kangas, Uppkomst, s. 88, har konstaterat för den finländska rättsvetenskapens del, att man strävade till en syntes av den konstruktiva riktningen och av den kritik, den hade rönt, för att skapa »en helhet, skyddad mot denna kritik». Så även Pihlajamäki, JFT 2000, s. 344. 194 196 18
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=