256 skaplig exakthet somsin förebild och nämnde rättens etiska grund på sin höjd i en bisats. Det fanns i dansk doktrin inte någon skarp motsättning mellan den konstruktiva riktningen och den tidiga realismen redan därför, att ’realisterna’ gav uttryck för mycket olika uppfattningar både omsin egen metod och ommotståndarna. Man kan inte heller placera de olika ställningstagandena på en enda lineär skala med den rent konstruktiva metoden i den ena, Torps begreppsnihilismi den andra ändan. Det vore kanske mera rättvisande att åskådligöra skillnaderna med hjälp av ett koordinatsystem med teleologiska argument som y-axeln och begreppskonstruktioner somx-axeln. Bentzon var inne på en sådan tanke, då han i samband med rättsvetenskapens teoretiska metodfrågor talade omdels »Forholdet mellemen mere konstruktiv-dogmatisk og en mere realistisk-teleologisk Methode», dels om skillnaden »mellemen idealistisk-teleologisk — Forholdet til den ethiske Norm— og en rent positiv-erfaringsmasssig Methode».I det första fallet kunde man placera Hagerup i den ena. Torp i den andra ändan av skalan med Moller någonstans mitt emellan; i det senare fallet syftade Bentzonuppenbarligen på skillnaden mellan Aagesens och Goos’ samt sin egen metod. 1.1.4. Sammanfattning Debatten i Norden omden konstruktiva metodens för- och nackdelar präglades av det faktum, att de nordiska rättsvetenskapsmännen i allmänhet fattade intresse för riktningen först i det skede, då riktningen redan börjat ifrågasättas också i sitt hemland. Det var därför inte bara den konstruktiva riktningens anhängare, utan också dess motståndare, som kunde ösa argument ur den aldrig sinande tyska doktrinen. Såsom redan nämnts, har man förklarat den konstruktiva riktningens svaga inflytande i Danmark med motviljan mot allt tyskt efter år 1848 respektive år 1864, en tanke, som ej heller var Hagerup främmande. Denna bekväma förklaring har dock aldrig konkretiserats ut över allmänna fraser. Den kan inte heller förklara arbeten såsomScheels på Savignys »System» baserade »Privatrettens almindelige Deel» (1865—1866; se del II, s. 52) eller Aagesens produktion för att inte tala omde talrika hänvisningarna till tysk litteratur i andra verk; även i Danmark använde man sig genomgående av metoden att ’diskutera’ med tyska författare. En aversion mot Tyskland kan inte heller vara förklaringen till, varför man i Danmark föredrog Savigny och den äldre Jhering framför Puchta, Gerber och den unge Jhering. Man tog i dansk rättsvetenskap inte avstånd från den tyska litteraturen i sin helhet utan från den tyska konstruktiva riktningen i dess mest formalistiska form. Enligt Hagerup hade ’den ensidigt formallogiska rättsskolans’ uppkomst i Tyskland uppenbarligen haft samband med »den ensidigt akademiske StuelzerBentzon, Noter til Goos, s. 6.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=