255 stiga ned till nya begrepp, då han behandlade rättssystematiken (se nedan I.2.3.)- I motsats till den konstruktiva riktningens likgiltighet för det som låg bakom lagarna, ställde enligt Bentzon »nyere Retsvidenskab (ogsaa hos os) Kravet om en energisk Fordybelse i Lovformaalet», det som han upprepade gånger betecknade som »reale Grunde». Alla i och för sig utmärkta begrepp kunde inte ge nybörjaren i juridik »den fyldige, levende Anskuelse» av rättsreglerna. Dessutomlärde »Studiet af de reale Grunde ... Studenten Kritiken af den bestaaende Ret», vilket hade i synnerhet betydelse i samtiden, då man inte längre kunde tala omnågon enhetlig rättsövertygelse hos medborgarna. Kritiken kunde också vara ännu mera radikal, »angribende Retten i selve dens Rod», i vilket fall man behövde »en Provelse af Rettens Grunde, her saerlig af den individuelle Retf^erdigheds (Moralens) Krav overfor Fordringen omLovlydighed ...». Slutligen var en vetenskaplig överblick över alla reella grunder för domaren av största vikt vid lagtolkningen, då lösningen måste finnas i de subsidiära rättskällorna och då han hade att ta ställning till motstridande hänsyn, »til Regiens Hersken efter en blot logisk-sproglig Betragtning, og til hvad der er den heldigste Lösning efter hans Skon over Samfundets almindelige og Enkelttilf^eldets sa:rlige Tarv». Goos hade inte felat genomatt negligera dessa behov, utan genom att välja den omöjliga lösningen att ställa upp en idealrätt somett korrektiv till den gällande rätten. 190 Den danske forskaren Peter Hoilund har i sin intressanta doktorsavhandling ställt upp som tes, att den danska 1800-talsdoktrinen var »traditionell», då rättsläran byggde på ett etiskt fundament (0rsted: »den naturlige ret», F. C. Bornemann: »retsordenens vaosen» och Goos: »etisk retsfilosofi»). Ett brott mot traditionen skedde med Bentzon (och senare Alf Ross), som införde den »moderna», realistiska rättsvetenskapen utan metafysik och med en empiriskt grundad sanningsenlighet; Hoilund talar också om två olika kulturer: »den naturvidenskabelige eller positivistiske», somär bakgrunden till den »moderna» rättsvetenskapen, och »den humanistiske kultur», som ligger bakom de traditionella riktningarna.Trots att Hoilund somsitt forskningsresultat reviderar sin tes och anser, att det genom 1800-talet skedde »en glidning fra ideale målestokke til empiriske målestokke»,''^^ o^h trots att han begränsar sig till dansk doktrin, är hans indelning problematisk och egentligen inte alls användbar på det, somi första hand upptog det sena 1800-talets rättsvetenskapsmän, nämligen striden mellan den konstruktiva riktningen och realismen/intressejurisprudensen. Enligt Hoilunds indelningskriterier var nämligen även den konstruktiva riktningens anhängare i hög grad »moderna»: de hade naturvetenBentzon, Retslxre, s. 17 ff. Hoilund, s. 13, 31 och 44 ff. Hoilund, s. 250. 190
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=