254 männa rättsläran (1897) och i sin egen »Almindelige Retsl^ere» från år 1904 helt avstånd från en naturrättsligt färgad idealrätt i Goos’ tappning (ovan II 2.3.), men det senare arbetet innehåller också ett fördömande av den konstruktiva metoden, som av Bentzon inte behandlades tillsammans med Goos’ idealrätt. Enligt Bentzon höll sig en stor del av studierna i juridik »indenfor den positive Rets Ramme», men det fanns dock ett område, somdelvis gick utanför den positiva rätten, nämligen »Studiet av vor Rets praktiske Grunde og Virkning, altsaa af alt det, som har affodt og opretholder hver enkelt Retsregel, som i en Sum ligger bag al Ret, som udgor Rettens Formaal». Jhering hade i »Der Zweck imRecht» »genialt og energisk» framhållit dennas betydelse på en tidpunkt, »hvor man i Tyskland i Hovedsagen havde tilsidesat denne afgorende Bestanddel af et frugtbart retsvidenskabeligt Studium». I Tyskland hade man tidigare dryftat rättens ändamål i naturrätten, medan rättsvetenskapen »samlede sin Kraft paa detaljerede retshistoriske Undersogelser og paa en Gjennemarbejdelse af den gj^eldende Ret (sjerlig den romerske) med det Formaal at udvikle rigtige Begreber (den dogmatisk-konstruktive Videnskab)». Detta negligerande av rättens ändamål hade också dansk rättsvetenskap »lidt noget under», då 0rsteds »ogsaa i den Retning fortrinlige Forskningsmetod fik mindre Indflydelse». Den hegelianska riktningen, somförsökte finna det rätta på spekulationens väg, vann nämligen insteg genom Bornemann och »tildels ogsaa, hans Disciple» och ledde til »en overdreven Tro paa, hvad man kan opnaa gennem’Ordet og Logiken’». Bentzon medgav dock, att den logiska metoden hade en förnuftig bakgrund. Han talade om det »realt farlige» att i rättstillämpningen »se hen til Formaalet». Man hade därför ansett, att man både borde och kunde använda reglerna, »saa langt görligt efter Bogstaven og i Tvivlstilf^elde at kunne naa det rette Resultat gennem Retslogiken, ved at anvende logisk-mekanisk de Begreber der var uddragne af Retsreglerne». Man fruktade att öppna vägen för »subjektiv Vilkaarlighed» och domarens »egoistiske Sasrinteresser», om man »i Tvivlstilfaslde raadspurgte Formaalet, Regiens taktiske Virkning og dens Overenstemmelse med Livets formentlige Trang», medan logiken band alla. Trots rättssäkerhetens betydelse sparade Bentzon inte på kritik av den konstruktiva riktningen, somkrävde, att rättstillämparen skulle uppfostras till att »vise Ligegyldighed for om Lovbudet var vellykket eller uheldigt, tidssvarende eller foreldet»; just »grelle Udslag» av dåliga lagar var enligt denna riktning också den bästa impulsen till ny lagstiftning.*^^ Bentzon betonade dock med vissa förbehåll begreppsbildningens betydelse och möjligheten att genomdeduktion Bentzon, Retsljere, s. 15 f. och s. 16 not 1. Hoilund, som hänför 0rsted till den »traditionella» rättsvetenskapen, anser (s. 65 f.), att man endast med förbehåll kan beteckna 0rsted som »realist», då dennes realisminte »var et trin på vejen til den realistiske retsla:re i vort århundrede», medan han å andra sidan påstår (s. 118), att 0rsted genomBentzon för första gången kom»seriöst ind i retslccren». Bentzon, Retslsere, s. 16 f. 188 188 189
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=