253 nsest helt eller delvist kan overf0res til andre, tra;nges atter her til en Betegnelse for denne, hvorved denne Kjendsgjerning let og tydelig kan udtrykkes.» Torp ansåg i »Dansk Tingsret» om äganderättens övergång, att en bestämd tidpunkt, traditionen, inte kunde läggas till grund, utan att frågan måste avgöras i olika »Relationer», i förhållande till överlåtaren, överlåtarens borgeDet kan nämnas, att denna av Torp företagna uppspaltning av äganderätten och tidpunkten för äganderättens övergång vann insteg i Finland först på 1950-talet, där den verkade som en uppenbarelse i finsk civilrättsdoktrin, i vilken den konstruktiva riktningen länge hade vegeterat i orubbat bo (se del IV). Moller, som förde ett tvåfrontskrig mot samtida dansk doktrin, hade ingen förståelse för Torps metod, som han kritiserade under rubriken »Nasrmest Terminologisk», ett enligt honom ständigt återkommande uttryck i Torps texter. Torp, somenligt Moller hade visat »en fremtrasdende ^vne til at fordybe sig i Retslivets konkrete Företeelser» och som därför i sina undersökningar närmast kunde förväntas bli »konkret-konstruktiv», hade trots allt följt i Aagesens fotspår. Däremot hade Torp »öjensynlig tabt Troen på en slig Begrebsundersogelses Betydning» och var därför »tilböjelig at dispensere fra Begrebet, hvis praktiske Hensyn skulde kra^ve det». Det var enligt Moller karakteristiskt för Torps texter, »at man j^evnlig moder den Udtryksmåde, at Begrebsproblemet er ’naermest terminologisk’ eller lignende Vendinger»; detta påstående belädes med talrika exempel ur Torps arbeten.Torp kunde bestämma ett begrepp »spekulativt uden Hensyn til Konsekvenserne, men når man så kommer til Spörgsmålet, omLovens Regel omtinglige Rettigheder skal anvendes på en Ret, der efter den spekulative Opfattelse er en tinglig Ret, skal man dispensere fra Begrebet, hvis Regiens förnuftige Ojemed kr^ever det». Då det gällde panträttens begrepp »moder vi hos Torp udelukkende en abstrakt-konstruktiv Begrebsbestemmelse». Slutligen har vi den tredje formen av tidig dansk ’realism’, nämligen Viggo Bentzons rättsteori. Bentzon sparade inte på metoduttalanden i sina arbeten, och vissa centrala drag i hans tänkande har redan refererats ovan (II 2.3.). Bentzon var i synnerhet intresserad av rättskälleproblematiken samt av spänningen mellan den allmänna bundenheten vid regler och den konkreta rättvisan i det enskilda fallet. Han tog skarpt avstånd från all subjektivism och krävde ett följande av reglerna, men betonade å andra sidan vikten av att beakta de motiv, som låg bakomett lagstadgande. Bentzon tog både i sina »Noter» till den allTorp, Formueret, s. 10. Torp, Tingsret, s. 324 ff. Detta har framhållits redan av Tamm, Retsvidenskaben, s. 191. Moller, Tinglysning, s. 581 f. och s. 582 not 1. Moller, Tinglysning, s. 583. Moller, Tinglysning, s. 586. 183 184 narer osv. 186 187 183 185 186 187
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=