252 struktivistisk realism’ och en ’begreppsfientlig realism’ samt kanske ännu en tredje ’empirisk realism’ i Bentzons anda, även om Bentzon med åren enligt Dahl skall ha blivit allt mera »Begrebsjurist»d^^ Det är en klar skillnad mellan den konstruktioner uppskattande eller åtminstone förstående ’realism’, som här representeras av Moller och Munch-Petersen, samt den begreppsföraktande ’realism’ (klandrad av både Moller och Munch-Petersen), som framträder i Carl Torps arbeten och somhar vissa likheter med Schweigaards analytisk-deskriptiva metod.Torp sköt sig gärna in på hävdvunna begrepp. Redan i sin doktorsavhandling konstaterade han, att »den almindelige Opfattelse, at det, vi i forskjellige Relationer kalde Besiddelse, lader sig samle under et fselles Begreb,» inte kunde upprätthållas, eftersom »det, vi kalde Besiddelse, formentlig ikke rummer et, men flere Begreber».!®* I inledningsavsnittet till föreläsningarna i förmögenhetsrättens allmänna del (1890) analyserade Torp begreppen ’rättighet’ och ’äganderätt’. Det var enligt Torp »en Indbildning», när man använde begrepp somsakrätt eller obligationsrätt och härvid tänkte sig »Retten som noget for sig existerende, somKilde til flere eller fasrre Befojelser, der paa Grund af visse Kjendsgjerninger tilkommer en vis Person». Rätten var nämligen »intet för sig existerende, og er navnlig ikke Kilde (Aarsag) til flere eller fxrre Befojelser». När någon »paa en vis af Lovgivningen sanktioneret Maade» hade förvärvat en sak, »sige vi, at han har erhverv^et Ejendomsret, og udlede heraf, at han har de og de Befojelser med Hensyn til Tingen, men i Virkeligheden er Forholdet det, at paa Grund af det bestemte Erhvervsfaktum tilla:gger Retsordenen ham visse - enkelte eller ubestemt mange - Befojelser, og det er da kun et Produkt af vor Indbildning, naar vi opfatte dette Komplex af Befojelser som en Ret (tinglig, obligatorisk Ret)». Man kunde därför aldrig dra slutsatsen: »A. har en tinglig (obligatorisk) Ret, folgelig har han de og de Befojelser, men kun omvendt. Ret i denne Forstand er i Virkeligheden kun et terminologisk Hjaslpemiddel; at opfatte det som andet og mere forer til Meningslosheder.»'^^ Torp ansåg dock begreppet ’äganderätt’ vara »en videnskabelig Nodvendighed». De till äganderätten hörande befogenheterna var på förhand »i al Almindelighed» bestämda av rättsordningen, så att juristerna, när de sade, »at A. har erhvervet Ejendomsret over Tingen ved Hsevd, tillige paa Forhaand vide netop, hvilke Befojelser han derved har erhverv'et, selv om vi ikke ere i Stand til enkeltvis at opregne dem alle. Naar denne Totalitet af Befojelser der- •79 Dahl, s. 245. Jfr Stig j0rgensen, som, Juristenzeitung 1970, s. 532, talar om en utveckling, som började med Torp och via Carl Ussing och Meller över Frederik Vinding Kruse kulminerade i Alf Ross. Dalberg-Larsen, s. 387 ff., tecknar en betydligt mera differentierad bild. Torp, Besiddelsen, s. 46. Torp, Formueret, s. 8. 180 182
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=